Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 3. Den progressiva kyrkotanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den progressiva kyrkotanken 8 r
nomen som denna: varje kyrka, som ej har som sin medelpunkt
en djup dogmatisk teologi, överflödande av liv, okuvlig i
verksamhet, en sådan kyrka är slapp i sina andliga funktioner,
svävande och obestämd i sitt regerande av sina undersåtar, svag
och undfallen i sina yttre förbindelser. Och vad är det att undra
över? Helgon äro kyrkans fördolda liv, och helgon kunna ej
leva på mindre än den fulla katolska läran.»1 Denna kongruens
mellan läran och livet är det, som är grunden till den
dogmatiska teologiens krav på auktoritet.
Denna kyrka skall äga en gudstjänst, som skall
tillfredsställa alla de högsta krav. Hon skall vara lika för alla, en moder
för de fatttga, taga sig an deras sak, särskilt med tanke på de
olidliga förhållanden, som den hastigt uppväxande industrialismen
skapat — här finna vi hos Ward något av det sociala patos,
som varit och är ett av nyanglikanismens bästa drag. Men
kyrkan måste också sörja för de högre klasserna och deras
fostran, måste på sina egna grundvalar bygga upp ett filosofiskt
och vetenskapligt system i stånd att tävla med och övervinna
de nu härskande system, som ej räkna med religionens
grundfakta. Mot statsmakten måste hon stå orädd och självständig,
säga de mäktiga sanningen och beskydda de svaga.
Det är ej av nöden att gå närmare in på den tillämpning,
som göres av dessa principer, att visa, hur de på nästan varje
punkt få vittna emot den samtida anglikanska kyrkan, hur
forn-kyrkan själv, det forum, till vilket via medicis försvarare älskade
att vädja, får döma hennes styrelsesätt, hennes trosartiklar,
hennes ordningar och kyrkotukt, hur slutligen den romerska
kyrkans bild framträder allt tydligare som den enda, som i
varje drag svarar emot det skisserade idealet. Likväl skrevs
boken icke för att motivera författarens övergång till Rom,
utan för att försvara hans kvarstannande inom Englands
kyrka: han håller upp Roms bild som en spegel för den
egna kyrkan, att därefter omdana sig i enlighet med de
grundprinciper, som dölja sig i hennes eget väsen, men som i Rom
fått sitt synliga uttryck. Argumenteringen är praktisk, ej
kyrko-teoretisk. Det gäller att finna den kyrkoform, som bäst
motsvarar individens religiösa behov, ej den som ur teoretisk
synpunkt är den enda sanna. Att förkärleken för Rom så starkt
framträder hos Ward beror på personliga förutsättningar; den
1 A. a., s. 19 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
