Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 4. Rättfärdiggörelseläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättfärdiggörelse!.är an
97
som vi ha att uppfylla i den gamlas ställe,1 dels den
grundläggande tanken att sanctificatio, åtminstone på något sätt och
i någon mån, måste föregå. justificatio’. utan att människan redan
i någon mån blivit delaktig av den gudomliga naturen kan hon
ej få sina synders förlåtelse och rätt till det himmelska livet.2
Den av oxfordskolan likaledes högt skattade biskop Thomas
Wilson ger i sin Catechetical instruction for Candidates for Holy
Orders en definition på rättfärdiggörelsen, som synes ge ett
klart uttryck för den protestantiska tanken.3 Av 1700-talets
teologer är i detta sammanhang särskilt Waterland av betydelse,
som i sin avhandling A Summary Wiev of the Doctrine of
Justification hävdar reformatorernas uppfattning, dock utan direkt
motsättning mot Bull och på ett måttfullt sätt, angelägen att
»hävda läran om tron på sådant sätt, att de goda gärningars
nödvändighet icke uteslutes; och att så hävda de goda
gärningarna, att nödvändigheten av Kristi försoning eller Guds fria
nåd icke uteslutes».4 På hans tid hade rättfärdiggörelsen fått
en ny betydelse genom motsättningen mot den deistiska
riktningens moralism. Här kan blott antydas, hur den på nytt
blev en levande verklighet inom den metodistiska riktningen,
där Wesley är den främste förmedlaren av det lutherska
inflytandet.5 Men måhända gör man klokt att behålla i minnet,
1 Harmonia, s. 40 ff.
2 Harmonia, s. 20. Examen Censurce, s. 265. Särskilt det senare
stället är i hög grad karaktäristiskt för, hur nära denna uppfattning av
rättfärdiggörelse och helgelse sammanhänger med tanken på nåden som en gudomlig
substans:»., constanter affirmo, justificationem ex ordinatione divina
prae-supponere sanctificationem, saltern primam et imperfectiorem ... Breviter;
justitiæ et sanctitati divinæ repugnat... cuiquam peccata remittere, adeoque
jus ad vitam coelestem donare, qui non a vitiis purgetur, quin et fkiac; (fjjsoj;
xovmuvq; quodammodo fiat.»
3 »When a person, by the spirit of God, is convinced of his guilt and
danger, and repents and flies to God for help, when God, passing by the
punishment which such a sinner has deserved, pardons him, and admits him
into favour, and into a state of salvation, such person is said to be justified.
Now all this is owing to the mere free grace, and mercy, and goodness ot
God on account of what Jesus Christ hath done and suffered for us, not for
any thing that any man has done, or can do». The Works of the Right
Rev. Thomas Wilson, D. D., Lord Bishop of Sodor and Man, vol. IV
(Bath 1816), s. 397.
4 The Works of the Rev. Daniel Waterland now first collected and
arranged, vol. IX, s. 470 (Oxford 1823).
En episod av synnerligt intresse är Wesley’s samtal om rättfärdiggö-
7 — 23104. Kyrkohist. Årsskrift 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
