Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 4. Rättfärdiggörelseläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättfärdiggörelseläran
ioi
missförstånd djupast däri, att det är i den wesleyanska
meto-dismens omgestaltning, som den nyare anglikanismen sett
lutherska tankar taga konkret form.
Ward’s främsta intresse är att negera Luther, ej att
framställa en egen rättfärdiggörelselära. Att han i det väsentliga
sökt tillägna sig den romerska läran, framgår emellertid tydligt
nog, och förnekandet av den »inneboende rättfärdigheten» blir
för honom till en särskild anklagelsepunkt. Men det är till
Newman vi ha att gå för att studera, hur den katolska linjen
bryter fram med ny styrka i ny anglikanismen.
Newman’s Lectures on Justification av 1838 utgöra, ehuru
de i allmänhet ej lockat hans biografer till närmare studium,1
måhända Oxfordrörelsens förnämsta teologiska dokument, det
viktigaste försöket att finna det teologiska uttrycket för dess
fromhetsart. Boken hör till via media’s gyllene ålder och
kämpar därför bestämt på en dubbel front, mot Rom lika mycket
som mot Wittenberg. Den nyare romerska moralteologien, som
var föremål för Ward’s odelade beundran, ägde ingen
dragningskraft för Newman på denna hans tidigare ståndpunkt, men
i överensstämmelse med via media s grundtanke öser han fritt
ur fornkyrkans skattkammare, och om någon gestalt, något
system skymtar i bakgrunden är det framför allt Augustinus’:
det är ej första gången vi se den afrikanske kyrkofaderns
väldiga skugga falla över Oxfordrörelsens väg. Om vi följa de nu
så starkt divergerande linjerna tillbaka, skola vi finna, synes
han mena, att de ingalunda äro oförenliga och egentligen bero
på ensidigt betonande av en viss sida av saken, i sig själv
riktig, om den ses i samband med de andra sidorna.2 Av de
två huvudlinjerna betecknas den ena med formeln
rättfärdiggörelse genom tro, den andra med rättfärdiggörelse genom
lydnad. Mellan båda styr den anglikanska via media: dess formel
1 R. H. Hutton finner boken »somewhat straw-chopping and dr}-»
(Cardinal Newman, 2. uppl., s. 83); H. Stoel meddelar, att skriften vunnit
Döllingers höga gillande, men beklagar, att han ej kan ingå på en analys av
densamma (Kardinaal Newman, I, s. 148).
2 Så i Advertisement till 3 :dje upplagan. Då Newman år 1874 åter låter
detta anglikanska ungdomsarbete utgå av trycket, ser han sig betecknande
nog i stånd att försäkra, att han i det väsentliga ännu håller samma lära,
ehuru han måste återkalla enskilda punkter som stridande mot Tridentinum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
