Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 4. Rättfärdiggörelseläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rättfärdiggörelseläran ioi
der, — ej genom yttre beröring, ej genom besittning av en del
eller närhet för ett ögonblick, ej genom ett ofruktbart
framställande (manifestatio7i), utan i inre närvaro och innerlig
åt-njutning, en livets princip och ett odödlighetens säde, att du
må bära frukt inför Gud.»1
Så blir rättfärdiggörelsen den akt, varigenom människan i
städse stigande mått tillägnar sig Guds väsen, den akt tillika,
varigenom Gud aktivt ingår i, ingjuter sig själv i människan
och drar henne uppåt. »Detta ... är vår rättfärdiggörelse, vårt
uppstigande genom Kristus till Gud eller Guds nedstigande
genom Kristus till oss, vi kunna kalla det vilket som helst av
dessa två, vi stiga upp till Honom, Han stiger ned till oss; vi
äro i Honom, Han är i oss; Kristus som den Ende medlaren,
vägen, sanningen och livet, förenande jorden med himmelen.
Och detta är vår sanna rättfärdighet — ej blott rättfärdighetens
namn, ej blott förlåtelse eller välvilja som en akt av Guds
sinnelag, ej blott inre helgelse (stora som dessa välsignelser i
sanning skulle vara, likväl är det något mera), — det omfattar
det ena, det innesluter det andra, det är vår förhärligade Herres
inneboende».2 Så tecknar den religionstyp, vars bild vi söka
fixera, sig själv för oss med drag, vilkas tydlighet ingen
utläggning behöver ytterligare understryka. Blott ett drag må
ännu särskilt framhållas: hur tanken på delaktigheten i den
uppståndne Herrens härlighet här tar överhand över förtröstan
på korsets försoningsverk, påskdagen tar överhand över
långfredagen, gör dess budskap blott till en del av sitt eget — och
hur detta otvivelaktigt är ett återupplevande, ej blott en
mekanisk reproduktion av fornkyrkans stämning. »Om . . .
uppståndelsen är det medel, varigenom frälsningen tillämpas på
1 A. a., s. 250. (Uppl. 1908: s 217). Härjned förbindes ordet i Kol.
III: 3: »Edert liv är fördolt med Kristus i Gud», som uttolkas i samma
riktning: »Thus when S:t Paul says that our life is hid with Him in God, we
may suppose him to intimate, that our principle of existence is no longer
a mortal, earthly principle, such as Adam’s after his fall, but that we are
baptized and hidden anew in God’s glory, in that Shekinah of light and purity
which we lost when Adam fell, — that we are new-created, enriched,
transformed, spiritualized, glorified in the Divine nature, — that through the participation
of Christ, we receive, as through a channel, the true presence of God within
and without us, imbuing us with sanctity and immortality». (S. 251 f; 1900:
s. 218 f.).
2 S. 252; 1908: s. 219 (forts, på citatet i föregående not).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
