Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Yngve Brilioth, Nyanglikansk renässans. Studier till den engelska kyrkans utveckling under 1800-talet - III. Oxfordrörelsens kyrkobegrepp och fromhetsart - 5. Mystik och sakramentalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i i 6
yngve brilioth: nyanglikansk renässans
den traktarianska förkunnelsen ett djup och allvar, som
evan-gelikalismen i sin senare form förlorat.1 Men den höga
uppskattning av boten, som synes vara en följd härav, för Pusey
in i en svårighet, som ingalunda blott är av logisk och formell
art: det gäller lika mycket en oövervunnen motsats mellan hans
egen fromhets båda huvudelement. Svårigheten förminskas icke
genom det patristiska material, som indrages, då den statiska
uppfattningen av fornkyrkan förblindar förf. för de motsatser
och den utveckling, som rymmas därinom. Det är typiskt, att
därvid Hermas’ botuppfattning anföres; i vissa avseenden torde
den stå den traktarianska ganska nära: boten finnes att tillgå,
men blott som en reservutväg för den, som ej förmått bevara
dopskruden ren — vilket för traktarianerna liksom för
urförsamlingen stod ej blott som ett ideal utan i viss mån som
möjlighet; men den, som befläckat den genom »postbaptismal
sin», han hade att hålla sig till ånger och bot, men blott »som
en planka efter skeppsbrottet».2 Men å andra sidan är Pusey
synnerligen angelägen om att hävda en hög uppskattning av
omvändelsen, även om han ej vill om densamma använda
uttrycket »regeneration». Den har ej dopets förmåga av en
plötslig förvandling, av övernaturlig nyfödelse, utan den är en
långsam process, som blott kan delvis återställa »dopets hälsa».3
Till belysande av omöjligheten av dopets upprepande
anföres det patristiska argumentet, att ett sådant upprepande
1 Pusey anser, att samtidens kyrka har förlorat »that knowledge of the
reality and hatefulness of sin, and of self as a deserter of God, that vivid
perception of Heaven and Hell, of the essential and eternal contrast between
God and Satan, sin and holiness, and of the dreadful danger of having
again fallen into the kingdom of darkness after having been brought into
that of light, and God’s dear son — it is this we have lost... We are in
a lethargy ... Until we lay deeper the foundations of repentance, the very
preaching of the cross of Christ becomes but a means of carnal security».
Tract 68, s. 62.
2 A. a., s. 70. Jfr häremot Luther i De Captivitate Babylonica: W. A.
VII, s. 529: »Simul vides, quam periculosum, immo falsum sit opinari,
pce-nitentiam esse secundam tabulam post naufragium, et quam perniciosus est
error putare, per peccatum excidisse vim baptismi et navem hanc esse
illisam».
s Pusey, a. a., s. 71 ff. Under det att boten ej kan utplåna syndens
märken, är dopet den nya människans iklädande (s. 56). En verklig bot och
ånger är ej heller någon lätt sak, som författaren visar med en rad
forn-kyrkliga citat ej minst från Tertullianus (s. 58).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
