Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - I. Restaureringsförslag - 2. Överintendentsämbetets opposition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 n. j. Söderberg: uppsai.a domkyrkas restaurering
dan utstyrsel, utan hafva från början varit afsedde för — och
säkerligen också haft — målningar. De runda fönstergluggarna äro
ljusöppningar för sidoskeppens vindar. Öfver sidoskeppens arkader
till kapellen äro också stora murfält med dylika runda öppningar
uti för kapellvindarnes belysning, ock stora nakna murfält finnas
äfven i Transepterna. Alla dessa fält kunna ursprungligen hafva
varit dekorerade med mer eller mindre enkla målningar, men aldrig
med något slags dekorativt murverk, hvaraf spår heller icke kan
uppletas. I en göthisk kyrka med Triforier måste, enligt regeln,
midtskeppets fönster, antingen helt och hållet eller med tillhjelp af
blindarkader på sidorna, kunna utfylla sköldmurarne, och dess
staf-verk måste sedan nedåt systematiskt kunna fortsättas, för att bilda
triforierna i organisk förbindelse med fönstren. Men då i Upsala
Domkyrka så icke är anordnadt, kan det heller icke blifva tal om
några triforier, hvilket de föreslagna nicherna skulle föreställa.
Dessa blindnicher äro för resten föga annat än ett upprepande af
hvad som i det yttre blifvit gjordt å tornen och transeptgaflarne.
De stå heller icke i något som helst sammanhang med fönstren
uppöfver, och verka sannerligen icke som triforier, utan bidraga
endast till att söndertrasa intérieuren. Dertill kommer den
ledsamma omständigheten, att de torde vara rätt besvärliga att
åstadkomma, alldenstund de måste antingen mejslas ut ur muren eller
ock åvägabringas genom murens delvisa rifning och ommurning;
båda sätten rätt beaktansvärda med hänsyn till midtskeppshvalfven.
Sedan nu de båda förslagen, från min ståndpunkt sedde,
blifvit skärskådade, återstår att bemöta en del special anmärkningar,
som hittills hafva blifvit antingen flygtigt eller alls icke vidrörde.
Granskaren klandrar mitt förslag att använda beton, och påstår, att
erfarenheten ännu ej visat, att detta material kan emotstå
tempera-turförändringarne. Jag vågar påstå, att granskaren tager fel deruti,
ty beton är just vår praktiska tids material och användes
företrädesvis just der andra materialiers godhet ej anses tillräcklig.
Exempelvis får jag nämna, att hamnmurarna i Helsinborg äro af detta
material, och de äro mångårigt profvade af is och vågor. Sjelf
eger jag utanför mina fönster en af svensk cement förfärdigad
fontän, hvars vattenfyllda skålar och basin i detta ögonblick äro
bot-tenfrusne — och det hafva de många gånger förut varit — utan
att materialet deraf på minsta vis lidit. Af cement gjutne
orna-mentala delar äro betydligt starkare än sådana af den bästa sandsten
och blifva med tiden t. o. m. hårdare än granit. Detta kan
numera bestyrkas af hundratals fackmän innom landet. — Likaledes
klandras, af enahanda skäl, mitt förslag att utföra tornspirornas
»skärpt utstående hörnorneringar och listverk» af gjuten metall.
Härvid torde vara tillräckligt att erinra om de, sannolikt
öfverallt af »beklädt trä» (eftersom beton icke duger och sandsten för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
