Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - III. Restaureringen av kyrkans grund och yttre - 1. Grunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iii. grunden och kyrkans yttre
281
men utbyggnad, såsom om förstärkning varit behövlig.
Måhända kan det i följande omständighet finnas ett uppslag till
eventuell undersökning av förhållandena, om anledning därtill
framdeles skulle yppa sig. Då man för anläggning av ett
källarutrymme för domkyrkans ångpanna år 1906 verkställde grävning
i marken framför tvärskeppet och sakristian på ett avstånd från
kyrkan av omkr. fyra meter, påträffade man nämligen vid bortåt
tre meters djup ett lager av mindre fast lera, vars utsträckning
dock icke blev utrönt.
Langlet hade emellertid vid restaureringens början icke
funnit anledning att närmare undersöka grundförhållandena utom
på ett enda ställe, nämligen vid det sydvästra partiet. Där
var i stället så mycket mer att anmärka. Tornet därstädes
hade en avsevärd lutning åt söder. Det nordöstra tornhörnets
stöd, en stor pelare inne i kyrkan, lutade och lutar fortfarande
åt samma håll. Det fanns många sprickor i angränsande murar
och valv. På sina ställen företedde murverket därstädes ett
»sönderbråkadt» utseende. I yttermuren mellan tornen, invid
anslutningen till det södra, hade en större rämna uppkommit.
Rämnan hade, som Langlet tyckte sig hava funnit, upprepade
gånger blivit igenmurad och hade år 1885 en bredd av 0,30 m.
upptill (Inv. 91). Den sträckte sig ända ned till portalvalvet,
vars valvstenar till följd av sättningen slitits ur sitt rätta läge.
Talrika mindre sprickor behäftade dessutom den övre delen av
denna mur liksom även den inre mellanmuren mellan tornen mot
kyrkvinden. Ar 1873 under den pågående uppmätningen av
kyrkan skriver arkitekten C. Grundström, som utförde
mätningen, i ett brev (RH.) till arkitekten H. Zettervall, att sistberörda
mur var synnerligen skröplig och »rent af nedrasad». Då Langlet
verkställde lödning från en punkt omedelbart under det lutande
tornets södra taklist, råkade lodet marken 0,60 m. utanför
murlivet.
Då grundmurarna under den ifrågavarande delen av
kyrkan anlades, hade man tydligen ansett, att den vid 2 à 2,5 meters
djup anträffade lerbottnen ägde tillräcklig bärkraft för den
tillämnade byggnaden. Huru den västra fasaden och hela det
västligaste partiet planerats och ursprungligen uppförts, är en
fråga, som icke blev föremål för närmare utredning inom
restaureringskommittén och i dess handlingar föga beröres. Av
åtskilliga tecken att döma — de numera igenmurade mittskepps-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
