Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - III. Restaureringen av kyrkans grund och yttre - 4. Tvärskeppets murar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 n. j. Söderberg: uppsai.a domkyrkas restaurering
hindra försöken och sträfvandet efter att få verket så godt som
möjligt vid dess verkställighet. Något slikt har jag
sannerligen icke förut under min 30-åriga verksamhet varit med om.
Jag skulle icke säga så mycket om det, om här vore fråga om
att öka kostnaden, men här gäller det ju att minska den icke
så litet, då pjeserna ifråga blifva betydligt mindre och enklare,
hvilket jag under mitt studium af eskissen funnit vara
fördelaktigt för intrycket af takryttaren.»
Vid det beramade sammanträdet den 26/i 1889 verkade
Zettervalls upplysningar övertygande, vadan kommittén tog
skeden i vacker hand och godkände den nya ritningen. Efter
sammanträdets slut hördes den förgrymmade arkitekten mumla
något om »pojkar som ingenting begripa». Betyget, som
närmast uttalades till den arme sekreteraren, var förmodligen mest
ämnat åt professor Nyblom, som i detta fall hade varit den
bråkigaste av »pojkarna», Zettervall hade fullt förtroende till
cementen i detta fall. Som vi i fråga om koravdelningens
exteriör få tillfälle att närmare omnämna, misstog han sig
härutinnan och den nyssberörda ändringen, som bland annat
innebar, att fyra höga fialspetsar på tvärskeppets stödpelare skulle
utföras i cement i stället för att täckas med koppar, kommer
att icke oväsentligt öka underhållskostnaden.
Djupt inne mellan de vid sockeln 3,56 m. framspringande
stödpelarna reser sig transeptets norra vägg med en rikt
orne-rad portal (pl. 37), som har två par portar. Över ett golv av
kalkstensplattor, som ligger, tre trappsteg upp från marken, kommer
man fram till portarna. Pä en piedestal framför trymån mellan
portöppningarna ser man en krönt staty, som föreställer S:t
Olof, ett av kyrkans skyddshelgon. Under fötterna ligger en
nedtrampad figur, enligt sägnen jätten Skalle. Bilden är den
gamla, men S:t Olof har under restaureringen i den utsträckta
högra handen fatt en ny yxa av cement. Den djupa övervälvda
portalnischen prydes av 18 större eller mindre rundstavar eller
halvkolonner på vardera sidan. Den komplicerade sockeln är
ny, av kyrkans arbetare uthuggen av kalksten från Lenaberg.
Kolonnerna sammanbindas av en med det finaste gotiska bladverk
sirad kapitällist av täljsten .(pl. 40, fig. 2). Portalens sidoposter
hava på framsidan en hålkäl mellan två rundstavar. På
överstycket ser man en med fyr-pass och rosor inom ringar ornerad fris
med en baldakin över statyn. I tympanon över frisens täcklist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
