Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - III. Restaureringen av kyrkans grund och yttre - 6. Yttertaket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328 n. j. Söderberg: uppsai.a domkyrkas restaurering
av järn. Skälen härtill har han icke utvecklat, såvitt i kyrkans
arkiv tillgängliga handlingar utvisa. Men han anför (Tekn.
tidskrift 1894, B. 73), att han blivit styrkt i sin mening under samråd
med civilingenjören C. J. Hammar, densamme som deltagit i
överläggningen om förstärkande av det södra tornets grund,
och av exempel på användande av järn för dylika ändamål i
huvudstaden. I restaureringskommitténs protokoll den 7 okt.
1887 läses kort och gott, att arbetschefen föreslog, att »spirornas
stommar skulle konstrueras af järn», varpå kommittén uppdrog
åt arbetschefen och ingenjören Z. Larsson »att gemensamt
taga saken och därmed sammanhängande frågor i närmare
öfvervägande och från lämpliga verkstäder inhämta anbud å
ifrågakommande arbeten». På grund härav och efter
överläggning med överintendenten Zettervall inbjödos Bergsunds,
Bolinders och Motala mekaniska verkstäder att avgiva anbud
om förfärdigande och uppsättande av järnstommar till
domkyrkans torn samt till mitt- och tvärskeppens tak med
takryttaren. Redan den 5 januari 1888 förelågo från dessa
verkstäder inkomna anbud, som slutade å respektive kr. 81,691, 142,000
och 61,600. Anbuden granskades på kommitténs uppdrag av
lektorn vid tekniska högskolan i Stockholm O. E. Westin, som
överlämnade flera yttranden i frågan. Han framhåller däri, att
den skarpa för att icke säga hårda tävlan verkstäderna i detta
fall inlåtit sig på utan tvivel nedbringat den lägsta kostnaden
till ett verkligt minimum och att Motalaverkstaden, som avgivit
det lägsta anbudet, tillika erbjöd ett icke obetydligt bättre
material, nämligen stål av inhemsk tillverkning samt att i det
hela taget hållfastheten och stabiliteten vid dess förslag var
större än de andra verkstädernas. Han fann dock
förstärkningar erforderliga även beträffande Motalaförslaget. Godset i
takstolarna m. m. borde ökas med 20 %, de stora
tornställningarnas förankringar borde sträcka sig djupare (minst 12 m.)
ned i murverket, större fotplattor vid ankarjärnens nedre ända
och tornställningarnas hörn anbringas, turellerna säkrare
förankras vid tornen m. m. Efter förhandlingar härom och i
huvudsaklig överensstämmelse med de av lektor Westin
framställda fordringarna avslöts i mars 1888 kontrakt, enligt vilket
Motala verkstad skulle tillverka och å kyrkan uppsätta
stålöverbyggnader av Motala mjuka Bessemer- eller Martinstål till
följande delar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
