Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala Domkyrkas restaurering 1885—1893 - IV. Fornminnen gudstjänst och opinion - 1. Fornminnesvården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iv. fornminnen, gudstjänst och opinion
35 i
väg. De redan beskrivna grundförstärkningsåtgärderna voro
till den största och svåraste delen utförda och åtskilliga äldre
byggnadsdelar, som enligt restaureringsplanen skulle ersättas
med nytt, hade blivit nedbrutna i den västra delen. Detta hade
alltsammans skett under många bekymmer och stora
svårigheter, men också med stor lust och iver och under de bästa
förhoppningar, då glädjen för en tid blev störd därigenom att
riksantikvarien fann sig föranlåten och nödsakad att ingripa.
Arbetsplatsen hade av lätt insedda skäl från början blivit
inhägnad under det vanliga förbudet för obehöriga att inträda.
Men man höll ej så strängt på förbudet och man hade ej velat
hindra klockaren i hans gamla privilegium att föra besökande
omkring i kyrkan. Intresserade hade sålunda tillfälle att se,
vad man hade för sig inom murarna. Många blevo illa
berörda av vad de sågo. Restaureringen hade alltid haft sina
opponenter. De befunno sig kanske i minoritet och i alla
händelser på den svagare sidan. Men de voro många nog och
gåvo ibland på arbetsplatsen luft åt sin sorg över all
nedbrytning, vari de icke sågo någonting annat än en förödelsens
styggelse. Somliga skrevo dessutom i tidningarna, andra vände sig
enskilt till riksantikvarien med förfrågningar och uppgifter om
det som skedde i domkyrkan, och denne fann sig omsider böra
vidtaga åtgärder.
De enskilda meddelanden, som närmast synas hava
påkallat detta ingripande, rörde sig om vissa gravar i domkyrkan,
som blivit öppnade.
Härmed förhöll det sig på följande sätt. För
grundförstärkningens utförande hade arbetschefen sett sig nödsakad
att låta öppna fyra gravvalv. Hans samvetsgrannhet är höjd
över allt tvivel. Det är visst, att han iakttog den största
möjliga omsorg, så långt hans kompetens räckte, och att han
anbefallde rubbning av gravar endast då han fann det oundvikligt.
Enligt hans sedermera till domkapitlet på anmodan den 22/u
1886 avgivna redogörelse hade rubbningarna av de 4 gravarna
inskränkt sig till nedtagning av delar av valven samt
förflyttning av kistorna i Stenbocks och i ärkebiskop Svebilii gravar
till det Oxenstiernska gravvalvet; »Kistornas, skriver han
vidare i sin redogörelse till domkapitlet, »blefvo vid upptagningen
numrerade för att åter kunna nedsättas i samma ordning de
förut intagit. Stenbockska grafven är nu återställd i dess ur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
