Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Nationella kyrkohistorier av Hj. Holmquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 1 6 anmälningar och granskningar
Tour (vilken f. ö. också är medarbetare i Hanotaux’ samlingsverk,
vol. VII: Frankrikes politiska historia till 1515) och dennes
uppskattning av »reformismens», det humanistiska inslagets säregna ställning
i fransk katolicism. Goyaus framställning kännetecknas av fransk
esprit och klarhet, men ock ofta nog av ett kåserande sätt i
behandlingen av de historiska händelserna och personligheterna;
förmågan att säga något spirituellt tyckes ibland få ersätta den
strävan efter djupare grepp på historiens problem, varigenom den
tyska forskningen med all sin tungroddhet dock utfört sitt storverk.
Förf:s framställning gör å andra sidan en mängd intressanta
iakttagelser och sammanställningar och kan i korta vändningar ge
belysande ljusglimtar över det centrala i den katolska utvecklingen.
Särskilt periodindelningen med sina antiteser är här ibland
mästerlig. Den franska protestantismens historia behandlas ej rättvist;
och katolska våldsdåd såsom blodbadet i Vassy (ett tillfälligt
soldatkrakel, tyvärr blodigt), Bartholomeinatten (främst politisk),
Ludvig XIV:s övervåld pä Elsass översuddas gärna. I fråga om
Nan-tesiska ediktets upphävande säges dock ifrån: »cette maladresse,
cette illusion, cette cruauté supreme». Ett starkt intryck får man ock
genom Goyaus bok av den säregna grymhet, som kännetecknat
Frankrikes religiösa historia, allt ifrån det att kättarbålen där först
tändes och inkvisitionens tortyrmetoder utbildades fram till franska
revolutionen. Men framför allt får man ett intryck av, vilken
universell betydelse utvecklingen i Frankrike haft. Även om man
kritiskt fråndrager sådant, vilket Goyau måhända i segerstämningen
förstorat, blir tillräckligt mycket kvar för att väcka kravet på ett
bredare utrymme åt fransk kyrkohistoria i den allmänna. Den
för våra öron kanske en smula journalistiska ton, som går genom
framställningen, tar alldeles slut och bytes i en hänförd lovsång,
när förf. i sista kapitlets »La pius grande France» kommer fram
till den franska katolicismens betydelse i våra dagar med Lourdes
och Sacré Cceur och framför allt hednamissionen, där Frankrike
lär lämna tre fjärdedelar av alla europeiska katolska arbetare. En
grundtanke hos förf. är just den, att fransk religiositet tillika genom
tiderna visat sig äga en anda av internationalism. T. o. m.
protestanten Calvin får på så vis efter Imbarts föredöme erkännande
att vara en äkta produkt av Frankrike och därför vida högre
stående än Luther, som tillsnörde sin reformation till en nationellt
bunden tysk religion. Huru mycket högre står då icke den franska
katolicismen I Dess uppgift har på ett särskilt sätt varit att göra
Guds verk för hela kristenhetens väl. Mellan åren 1100 och 1120
skrev en abbé Guibert det första korstågets historia under titeln
Gesta Dei per Francos; tyskarna däremot syntes för Guibert som
ett folk, som blott gjorde det som kunde bedröva den helige Fadern.
Goyau tillägger vid behandlingen härav (s. 182): »Guibert était
un professeur de fierté pour la France, ouvrière de Dieu; et le
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
