Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Bernhard Schmeidlers Adamsforskningar av Gottfr. Carlsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
carlsson, schmeidlers adamsforskningar 4 i 5
förtälja om Inge, och saknar i regel uppgift om att Halsten
överhuvud innehaft konungavärdighet.
Det är i Hervararkrönikan, som den gängse uppfattningen har
sitt enda stöd. Mellan Stenkil och Inge känner denna källa ingen
annan konung än Håkan. Om Inge har den en lång skildring,
vilken bl. a. rör sig om Blotsvens uppträdande som hans till en tid
lycklige rival om kronan. Slutligen omtalas Inges död. Härpå
följa omedelbart orden: »Hallsteinn hét son Steinkels konungs, brööir
Inga konungs, er konungr var meö Inga konungi brööur sinum. Synir
Hallsteins voru Jjeir Philippus ok Ingi, er konungdöm tök i Svijijöö
eftir Inga konung gamla». Här uppges alltså någorlunda
otvetydigt, att Halsten varit Inge den äldres medregent. Men att allenast
på grund av denna alldeles ensamstående1, utländska källuppgift antaga
ett dylikt samregentskap kan icke vara riktigt, så mycket mindre som
starka skäl tala för att datera krönikan till 1200-talet, ett helt
århundrade eller mera efter de skildrade händelserna. Det bör
härvid även beaktas, att krönikans framställning om Halsten redan i
och för sig gör ett mindre förtoendegivande intryck. Kronisten har
en hel mängd att förtälja om Inge d. ä ; om Halsten däremot vet
han föga mer än namnet, och det lilla han vet inskjuter han
tydligt nog enbart som inledning och förklaring till uppgiften, att Inge
omedelbart efterträddes av sina båda brorsöner, Halstens söner.
Vem kan svara för att inte notisen om samregentskapet är en av
honom på fri hand dragen slutsats av det för honom kända faktum,
att Halstenssönerna voro Inges omedelbara efterträdare, ett faktum,
som utan vidare kan ha lett honom till antagandet, att även
Halsten på sin tid varit konung och då såsom Inges medregent?
Halstens verkliga kungadöme några år före Inges regeringstillträde
kände han ju icke.
Härmed må emellertid förhålla sig hur som helst;
Hervararkrönikan är den ytterst bräckliga grund, som uppbär den gängse
åsikten, att konung A. i Gregorius VII:s brev är identisk med
Halsten. Det är under sådana omständigheter icke blott fullt
försvarligt utan helt enkelt i forskningens intresse nödvändigt, att även
andra tydningar tagas under övervägande. Håkan Röde var enligt
en sällsport enstämmig tradition, vilken med lätthet låter sig förena
med Adams framställning, den sveakonung, som i kungaserien
närmast föregick Inge d. ä. Att identifiera honom med påvebrevets
A. möter inga formella svårigheter. Medan namnformen Alstanus
är en konstruktion ad hoc, visserligen ingalunda orimlig men dock
tillkommen för att få brevets A. att passa in på Halsten, är
Aquilins vid sidan av Haquinus en inte minst i påvekansliets handlingar
under hela medeltiden ofta förekommande latinisering av det
nordiska Håkan. Är det icke tänkbart, att Håkan Röde efter att någon
tid ensam ha härskat i Sverige omsider delat med sig av makten
1 Jag bortser i hela denna utredning alldeles från det med
Hervararkrönikan intimt befryndade s. k. Langfedgatal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
