Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala domkyrkas restaurering 1885—1893 - V. Restaureringen av kyrkans inre - 1. Murverk, läktare och golv m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
n. j. Söderberg: uppsai.a domkyrkas restaurering
museets försorg magasinerat i Stockholm. Det visade sig
emellertid vara svårt både att i längden magasinera den stora pjesen
och att för dess uppställande bereda en lämplig lokal. Till sist
erhöll altaret en värdig plats i Gustaf Vasa församlings kyrka,
Stockholm, till vilken det med museistyrelsens samtycke
överlämnades under form av köp.
Reparationen av pelarna i tvärskeppet och koret utfördes
samtidigt med andra arbeten och tog rundlig tid. De fria
pelarna voro från början uppförda, icke av tegel som i långhuset,
utan av kalksten, men hade blivit betydligt skadade vid 1702
års brand. De voro nödtorftigt lagade med tegel och murbruk
samt överdragna med kalkslam. En så fullständig ommurning
som i det västra partiet erfordrades icke här, men en omfattande
och svår reparation var dock behövlig.
Efter mindre förberedelser under sommaren började det
egentliga arbetet på hösten 1890. Tillhuggna block för
insättning i stället för förstörda delar levererades från H.
Lindströms stenhuggeri på Gotland. Bortmejslingen av det som
var skadat, utfördes till växlande djup för att vinna bästa
möjliga förband. Bärbockar under bägarna uppsattes till stöd där
det var behövligt, medan reparationen pågick. För att undvika
omhuggning och misshushållning med materialet skickades
arbets-ritningar i verklig storlek samt horisontal-sektioner i 1/2s skala
för varje skadat skift till stenhuggeriet i Visby. A dessa
sektionsritningar betecknades de skadade ställena med schrafifering
och vertikalfogar angåvos för nya block. Vid leveransens
mottagande upplades de numrerade skiften över varandra för att
vid behov genast vara tillhands. Två mindre pelare, som
behövde förnyas till mer än halva omkretsen, behandlades först.
I början av år 1891 grep man sig an med tvärskeppets fyra stora
pelare, av vilka den sydvästra var särskilt besvärlig, emedan
den hade satt sig, och företedde en utbuktning på omkring
0,15 m. från vertikal-linjen. Av denna anledning måste man bila
bort mera och insätta flera nya block än annars varit nödigt.
Det östligaste pelarparet kom under behandling mot slutet
av det i:sta kvartalet 1891 och de andra vid altaret stående
två paren senare under våren och sommaren. Minst — föga mer
än nervhuggning — var att göra å de sistnämnda med undantag
av vissa ställen på de inre sidorna, som motsvaras av nischer
med ornerade kragstenar och baldakiner på sidorna mot kor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
