Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala domkyrkas restaurering 1885—1893 - V. Restaureringen av kyrkans inre - 6. Inredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
n. .t. söderberg: uppsala domkyrkas restaurering
att de förslogo till det nödvändigaste. Kommittén såg sig
därför hänvisad att hålla till godo med Hedvig Eleonoras, Tessins
och Burchardt Prechts ståtliga predikstol. Det fanns inga
pengar, varmed man kunde bekosta en ny. Lyckligtvis!
Uppkomna bristfälligheter å pjäsen blevo undersökta och
visade sig icke vara av svårare beskaffenhet än att de kunde
avhjälpas för ett belopp av 600 kr. Därnäst blev det fråga
om platsen för densamma. Den ursprungliga ansågs av ovan
anfört skäl vara omöjlig och lämnades ur räkningen. En av
de stora pelarna i tvärskeppet kunde däremot, som
arbetschefen nu medgav, komma på tal under förutsättning att vissa
förändringar med predikstolen finge vidtagas vid
uppsättningen. Valet kom att stå mellan den östra och den västra
pelaren på den norra sidan. Den förstnämnda, som hör till koret,
hade åtskilliga skäl för sig av allmän traditionell och liturgisk
beskaffenhet. Overintendenten Zettervall var också av den
meningen, att den rätta platsen var där. Det är emellertid långt
ifrån något genomgående bruk, att predikstolen står i koret
eller vid ingången till detsamma. Det är tvärtom i större
kyrkor vanligt, att den står i församlingens avdelning av kyrkan.
I Uppsala domkyrka är det urgammal tradition, att den står i
långhuset, där församlingen har sina flesta sittplatser.
Akustiken bör i detta avseende ha det bestämmande ordet och den
blev även i detta fall avgörande, såsom den vid anställt talprov
bedömdes av kommittén. Provet utfördes på eftersommaren
1892 i närvaro av hela restaureringskommittén med ärkebiskopen
i spetsen och av församlingens prästerskap. Kyrkan var vid
tillfället uppfylld av ungdom, som tillkallats från stadens skolor.
På grund av därvid vunnen erfarenhet utvalde kommittén den
västra av de båda ifrågasatta pelarna och beslöt, att
predikstolen skulle uppsättas där vid den diagonalt mot långhusets
mittgång vända sidan.
Som en oundgänglig förutsättning för denna placering
påyrkade Langlet, som redan nämnts, att vissa ändringar skulle
vidtagas med predikstolen och härtill gav kommittén på anförda
skäl sitt samtycke. Dit hörde först och huvudsakligen, att
trappan jämte därtill hörande dorr (pl. 46) skulle borttagas och
ersättas med en ny. På den ursprungliga platsen vid den andra
pelaren från tvärskeppet hade dörren stått mitt emot ingången till
sakristian och trappan svängt i en fjärdedels cirkel på den östra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
