Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala domkyrkas restaurering 1885—1893 - V. Restaureringen av kyrkans inre - 6. Inredning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v. kyrkans inre
75
stammen är sammansatt av ett knippe rundstavar och på var
sida utgå två armar över varandra.
Ungefär samtidigt, men något tidigare uppsattes på
barriären till orgelläktaren mitt framför orgeln två stora
kandelabrar med gasbloss, förfärdigade av gul metall efter ritning av
arkitekten Langlet.
När ett par år senare dåvarande bataljonsläkaren E.
Augustinsson i Halmstad vid ett besök i domkyrkan uttryckte
sin önskan att såsom gåva från honom och hans hustru, född
Leijonancker, få bekosta något som kunde vara till prydnad
och varaktigt gagn i domkyrkan, med hänskjutande till
domkyrkoförvaltningen att utvälja gåvan och ombesörja dess
anskaffande, valdes en sju-armad ljus-stake till altaret. På
förslag av professor Nyblom uppdrog ärkebiskopen åt arkitekten
Langlet att uppgöra ritning, efter vilken kandelabern blev
utförd: på en oval underdel med fyra kulfötter höjer sig stammen,
en trädstam med grenar, blad och frukter eller kottar.
Inskrifter på stammen: Soli Deo gloria och givarnas namn.
Staken är av gul metall och gjordes enligt givarnas önskan
så att den med lätt vidtagna ändringar skulle kunna användas
både för ljus, gas och elektricitet. Alla de nämnda
kandelabrarna förfärdigades av gelbgjutaren C. Gullholm i Uppsala och
kostade, de fem-armade 400 kr. vardera, den sju-armade 600 kr.
och kandelabrarna på orgelläktaren 550 kr. tillsammans.
Inom kommittén var det åtskilligt tal om uppsättande av
kyrkans gamla ljuskronor och de ljusarmar, som kunde
iståndsättas. De mindre kronorna, som för tillfället voro utlånade
till Trefaldighetskyrkan, påtänktes för koromgången, men Langlet
invände, att de där skulle medföra en ofördelaktig ljusverkan.
Flera beslut fattades men blevo återkallade, och man stannade
vid att endast återuppsätta den av grevinnan Leijonhufvud
donerade silverkronan i koret ävensom tre par av de gamla
ljusarmarna på ömse sidor om huvudingångarna och två par på
tvärskeppets sidoväggar. Något senare iståndsattes ytterligare
två stycken, som placerades å ömse sidor om mittfönstret i det
Oxenstiernska kapellet. Alla dessa ljusarmar försågos med
gasledning.
I sakristian fanns av gammalt en ljuskrona, som med sin
gasledning bibehölls.
Kyrkans gamla golv-fasta bänkinredning borttogs. Som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
