Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - N. J. Söderberg, Uppsala domkyrkas restaurering 1885—1893 - VI. Material och kostnader - 1. Om materialet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 n. .t. söderberg: uppsala domkyrkas restaurering
samma höjd som nedre kanten af kapellens fönster, äfvensom
plattorna i dessa senare samt en list högre upp, på sträfpelarne,
bestå af en grofkristallinisk kalksten, dels hvit med grå lager
och flammor, dels grå. Den är, så vidt man utan en närmare
undersökning kan se, icke särdeles vittrad, men en stor del af
stenarne hafva större och mindre sprickor. I den nedre listen
räknades emellan tornet och portalen på kyrkans södra sida 86
stenar, af hvilka 48 voro spruckna. Af dessa senare torde dock
en stor del kunna bibehållas. Att äfven denna bergart är hämtad
från Wattholma kan man sluta till dels af dess utseende och
dels af en i Peringskölds Monumenta Uplandica (tryckt 1710)
och Bussers beskrifning öfver Upsala stad (tryckt 1773)
befintlig uppgift, hvilken hämtats ur Joh. Enbergs år 1704 tryckta
’Berättelse om Upsala’. På sidan 158 i Bussers arbete
meddelas, att ’domkyrkomuren är närmast öfver grundvalen af en
kalkartad marmor till halfannan alns höjd’, och att dessutom
finnes en list af samma marmorart, med hvilken helt säkert icke
kan åsyftas någon annan än den ofvan nämnda. I en not
upplyses, att ’denna marmor skall vara bruten i Lena socken 2
mil norrut ifrån Upsala, hvarest ännu skola synas marmorbrott
ej långt ifrån vägen, som ifrån Upsala löper till Österby och
Dannemora’.
I södra portalen finnas flera bergarter. Den pelare, på
hvilken St. Laurentius bild är placerad, består af silurisk
kalksten, under det att pelarens sockel är af kornig kalksten,
sannolikt från Wattholma. Af den senare bergarten äro äfven
socklar och lister i portalens sidor tillverkade. Här iakttogos block
af ända till 7 fots längd och 1,3 fots tjocklek. Rundstafvarne
och hvalfbågarne samt största delen af den rika
ornamenteringen äro utförda af en tämligen grof s. k. täljsten, hvilken
vid mikroskopisk undersökning visat sig vara sammansatt af
hufvudsakligen hornblende samt något glimmer. Bergarten är
något hårdare än vanlig täljsten men dock mycket lättarbetad.
Oaktadt denna portal ju med all säkerhet kan antagas vara
uppförd under början af 1300-talet hafva likväl alla dess fina
ornament bibehållit sig skarpa och ej ens en antydan till någon
verklig förvittring kan upptäckas. Något bättre vittnesbörd om
bergartens lämplighet till monumentala arbeten af detta slag
torde knappast kunna erhållas.
Det är mycket sannolikt att denna ’täljsten’ brutits i trak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
