Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige - I. Handlingar till rättegången mot George Scott 1839—42
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 1 2
meddelanden och aktstycken
en gång yttrat, om Mannen och hans Separatism alltid warit och
är oförändrad.
Klaganden, som i sin till Eders Kongl. Maj:t ingifna
underdåniga ansökan af den 12 Februari 1838, anhöll, »att få uppbygga
och inreda ett Capell till offentlig Gudstjenst, sedan härwarande
Engelska Församling för sig funnit af synnerlig wigt att i
Hufwud-staden ega en egen plats för sin offentliga Gudsdyrkans utöfning»,
yppar nu helt oförtäckt, att afsigten med de Swenska
Gudstjen-sterna i nämnde Capell warit, »att befordra lefwande Christendom
i allmänhet», att »gifwa en wäckelse till mera werksamhet inom
den Nationella Kyrkan, utan att likwäl föranleda till någon
söndring», eller att »bilda en Swensk Methodistisk Församling», hwilken
han anser hafwa warit så mycket snarare constituerad, som
Klaganden finner »klart, att med ordagrann tolkning af 1809 års
Regeringsform Swenska Undersåter kunnat öfwergå till Methodismen,
utan annan påföljd, än att blifwa uteslutna från rättigheten till
civila och en del militaira Embeten», och att han, »hwars åtgärder
i Swerige alltid warit utmärkta af öppenhet» och af hwilka
»Prose-lytmakeriet» således icke utgjort någon del, endast welat anwända
sin »öfwerloppstid», för att, enligt Conferencens fordran och egen
önskan »efter förmåga göra godt emot aila», under förmodan att
derigenom »fördel kunde beredas äfwen för andra än den
egentliga Methodist Församlingens fåtaliga medlemmar».
Ett rikt, och i flerfaldigt hänseende, nytt fält för betracktelser
öppnar sig här; utbedjande sig Consistorium underdånigst att få
inskränka sig till några färre.
Att Methodist Conferencen sörjer äfven för sina »fåtaliga»
Ledamöter, hvar de ock må finnas, samt söker bereda dem
andelig uppbyggelse, är icke blott tillåtet, utan berömwärdt. Men att
Conferencen fordrar af sina Missionärer att de skola anwända den
tid, som är dem öfrig, sedan de fullgjort hvad dem åligger mot
deras Lärjungar, att, såsom Herr -Scott säger, »göra godt emot alla,
utan att dervid inblanda secteriska syften», är något, som kunde
betwiflas, men nu måste såsom ett factum antagas. Huru ombuden
emedlertid skola kunna uppfylla dessa fordringar, utan att
öfwer-träda de gränsor, som i merberörde Religions-Stadga för wårt land
blifwit för dem och deFas werksamhet uppdragna, och således
lof-gifna, utan att göra sig skyldiga till det af Klaganden omnämnda
»proselytmakeri», är en uppgift, hvars lösning man, utan synnerlig
fara för orättwisa, torde kunna förneka. Visserligen kunde den
stora och rymliga Kyrkobyggnad, som här uppfördes för ett ringa
antal Methodister gifwa skälig anledning förmoda att en tillwäxt af
Samfundet dermed både afsågs och motsågs, ty att Herr Scott skulle
uppträda såsom Predikant i wår Kyrkas anda och efter dess
lärobegrepp war icke behöfligt, eller lofgifwet, eller åsyftadt. Kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
