Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Anmälningar och granskningar - Judar och kristna i Egypten, av Erik Stave
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STAVE, JUDAR OCH. KRISTNA I EGYPTEN
367
egyptiska staden och förlänat dem vissa företrädesrättigheter. I
Antiokia och andra städer i Syrien och Mindre Asien fingo judarna
först genom Antiokus den store och hans efterträdare frihet att
bosätta sig och begåvades med vissa förmåner. Och det visade
sig, att mottagligheten för den nya religionen var större inom
sådana städer, där den hellenistiska kulturen fått insteg och hunnit
utjämna de gamla nationella motsatserna, än t. ex. inom en stad
sådan som Aten, där den gamla inhemska filosofien höll sig kvar
och behärskade tänkesättet flera århundraden in på den kristna tiden.
I Alexandria levde vid denna tid en man sådan som Filo,
vilken genom sina märkliga ideer länge behärskat både judar och
kristna. De tankar, som i Aten framkallade förundran och
opposition, när Paulus talade om alla människors härstamning från en
enda människa och sålunda utgörande ett släkte, och att det väntade
alla en uppståndelse och dom (Apg. 17:26 ff.), dessa tankar skulle
hos en Filo ha vunnit odelat erkännande. Lagen, som för de
ortodoxa judarna i Palestina ansågs så helig, att man ej kunde
tumma på det minsta av dess bud, tedde sig för denne man som
ett omhölje för ett outsägligt och evigt innehåll, som blott på den
allegoriska exegesens väg var åtkomligt — en åskådning, som här
och var röjer sig också hos Paulus. Liksom denne betonar Filo
också judarnas företräden, men han gör på samma gång gällande
deras stora ansvar. Så stor och vid världen är, så långt räcker
enligt Filo judarnas plikt att kalla och locka människorna till att
dyrka den sanne Guden.
Det skulle ha varit en oförgätlig situation i mänsklighetens
andliga historia att få se och höra dessa män tala till varandra. Att
så icke skedde, därtill få vi den fulla förklaringen i Klaudius’ brev.
■Förklaringen låg ej blott däri, att oroligheterna och pogromerna
under Kaligulas tid, som icke helt voro slut ännu i början av
Klaudius’ regering, gjorde ett besök där för en judisk man föga
lockande, utan, och väl framför allt, däri att den nye kejsaren vid
den tid, Paulus började sin missionsverksamhet, låtit utgå ett strängt
påbud, att judar icke fingo resa från Syrien till den egyptiska
huvudstaden. Genom detta påbud restes tills vidare ett hinder för
kristendomens införande i Egypten. Hur den omsider vann inträde
där, är icke känt; den alltid något osäkra kyrkliga traditionen vill
veta, att Markus skall ha varit den förste biskopen i Alexandria.
Att denna stad, när kristendomen omsider fick fast fot därstädes,
blev härden för en hög kristen kultur, är nogsamt bekant, framför
allt genom de berömda kyrkolärarna Klemens, Origenes m. fl.
Kejsar Klaudius’ förbud för syriska judar att resa till
Alexandria har en motsvarighet i hans påbud, att alla judar skulle
lämna Rom, en förordning som också blev av betydelse för Paulus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
