Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Elis Malmeström, Linnés religionsfilosofiska betraktelser i företal och inledningsord till Systema Naturæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS RELIGIONSFILOSOFISKA BETRAKTELSER
2 C)
non capit humana conjectura mentis
[(c) Exod. XX: 4.]; Numen esse
credi paj- est, ætemum,
immen-sum, neque genitum neque
crea-tum [(d.) Plin. Nat. II t. 7]. Hoc
sine quo nihil est, quod totum hoc
fundavit condidit, qtiodque oculos
nos tros im pl et effugit,
cogita-tione tantum visendum est; in
sanc-tiore enim secessu Maj es tas ta?ita
delituit, nec ulli dat aditum nisi
animo. [(e) Senec. VII: 31.]
gissning kan hitta hans gestalt (c);
det är nog, att han är ett evvigt och
oändeligt gudommeligt wäsende, som
är hwarken skapat äller födt (d.), ett
wäsende, utan hwilket intet är, som
giordt är; ett wäsende, som har
grundat och bygdt allt detta, som
allestädes skimrar för wara ögon utan att
kunna synas och allenast kan ses af
tanken, ty ett så stort Majestet
resi-derar på en så helig tron, der ingen
kan fåtillträdeutomendastsiählen.» (e.)
Den här anförda svenska översättningen är Linnés egen.
Thore Magnus Fries återgiver den i andra delen av sin stora
Linné-monografi. Han kallar den i noten på sid. 361 »Linnés
egen svenska urskrift». Om därmed menas, att denna svenska
text legat till grund för den latinska, så måste man tyvärr sätta
ett stort frågetecken bakom en sådan uppfattning. Ty, som
det framgår redan av en flyktig genomläsning och vid en
närmare granskning än tydligare skall visa sig, är Linnés
»företal» till varje uttryck lånat från bibliska och antika författare.
Denna högstämda bekännelse, som särskilt på svenska låter
så personlig, är till sin uppkomst blott ett sammanplock från
olika håll, och därtill ett skäligen grovt sådant. Det är så
tydligt, när man ser den latinska originaltexten, att någon
tvekan är totalt omöjlig. Men den svenska översättningen —
ty om en sådan rör det sig här med all sannolikhet — har så
ofta citerats som uttryck för Linné personligen, att man
förgätit, hur liten del Linné haft i formuleringen av dessa ord.
Vad som är Linnés eget är sammanställningen och den
sammanhållande känslan. Skulle Linné först ha skrivit svenskan,
skulle han då ha suttit och från olika författare gjort
översättningar till svenska och sedan från denna åter översatt till
latin? Det förefaller föga troligt. Vida troligare, ehuru
naturligtvis ej bevisat, är väl då, att han direkt från sina källor satt
ihop den latinska texten. Så mycket företal m. m. som Linné
skrivit på latin, kan han väl knappast ha gått till väga på annat
sätt, och i och för sig talar ingenting för ett undantag, när det
gällt att skriva de Deo. Men frågetecknet har man dock icke
kommit ifrån. För min personliga del är jag dock av den
uppfattningen, att latinet här har förstfödslorätt.
2 — 25425. Kyrkohist. Årsskrift 1Q25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
