Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Elis Malmeström, Linnés religionsfilosofiska betraktelser i företal och inledningsord till Systema Naturæ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS RELIGIONSFILOSOFISKA BETRAKTELSER
2 C)
denna allmänna, en smula fadda upplysningskaraktär. Men så är
heller icke denna uppfattning ett adekvat uttryck för Linnés
djupare religiösa förnimmande.
Det andra stycket hos Seneca, VII: xxxi, lyder i
översättning: »Många andra ting, som äro kända för en högsta gudom
och tilldelade en besläktad makt, äro fortfarande oupptäckta.
Eller också kan det hända, vilket är ännu mer förundransvärt,
att de på en gång fylla och fly vårt blickfält (oculos nostros
et implent et effugiunt). Antingen är deras finhet (subtilitas)
så stor, att den mänskliga synen ej kan förnimma den; eller
också drager sig ett sådant majestät undan i det allra heligaste
och styr sitt rike, det är bestämmer sig själv, utan att lämna
tillträde åt någon utom själen.» Översättningen här är
ordagrannare än Linnés. I den latinska texten märks det bättre,
hur nära Linné ansluter sig till originalet. Vi ha förut, i
In-troductio, talat om angränsande ord både i VII: xxx —
varifrån även här är inryckt uttrycket »(quod) totum hoc fundavit
& condidit» — och i VII: xxxi. Det som här tilltalat Linné
är känslan av det hemlighetsfullt underbara i Guds liv.
Slutligen ordet från Plinius. Linné uppgiver, att det är
hämtat från Plinii Naturalis historiæ liber II: 7. Där läses: »Vem
som än är Gud, om han nu är nägot särskilt, så är han, det
må nu vara i vilken del av tillvaron som helst, helt och hållet
sinne, helt och hållet syn, helt och hållet hörsel, helt och hållet
själ, i allt endast sig själv».1 Ordet behöver knappast någon
förklaring. Plinius, nägot yngre än Seneca men av samma
filosofiska riktning, hävdade liknande uppfattning som Seneca
och alltså bl. a. tron pä en gudom, vars väsen är
outrannsak-ligt men andligt. I likhet med Seneca avböjde han
antropomorfism och mängguderi.
2.
Efter stycket »deum sempiternum ...» följa styckena
»mundus . . .», »astra . . .», »elementa . . .», »tellus . . .»
och »naturai.ia . . .», av vilka de fyra sista är en utveckling
av innehållet i det första, alltsa efter Gud världen. Det första
stycket lyder:
1 C. Plini Secundi Naturalis Historiæ libri XXXVII... edidit
Carolus Mavhoff . . . Lipsiæ MCMVI, vol. 1, pag. 132.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
