Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scott verksamhet i Sverige. II. Tal och predikningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 O 2
meddelanden och aktstycken
3. Menniskan blef skapad af Gud, och begåfvad med
odödlighet, fullkomlig rättfärdighet, helighet och sällhet; och huru kunde det
wara annorlunda, då Gud skapade henne »sig till ett beläte» 1
Mose 1:27. Men menniskan egde också fri wilja, och ställdes
under ett bud eller en lag, hwilken hon hade makt och frihet,
antingen att åtlyda eller öfwerträda. Hon gjorde ty wärr det
sednare, och genom denna sin ohörsamhet, och otacksamhets gerning,
förlorade hon sin första fullkomlighet; hela hennes wäsende blef af
synden förnedradt och besmittadt, och Adam den förste mannen
fortplantade detta moraliska förderf till alla sina avkomlingar. Så
blev det moraliska onda orsaken till allt naturligt ondt. Med
öfwerträdelsen infördes i werlden icke allenast alla de lidanden
som här trycka oss, utan ock döden som förstörer wår jordiska
warelse, såsom Apostelen säger: »Genom ena mennisko är synden
kommen i werlden, och för syndens skull döden» Rom. 5: 12.
Tillwarelsen af det moraliska förderfwet kan hwar och en af egen
erfarenhet snart förnimma; ty om man uprigtigt betraktar sitt eget
hjerta, så måste man medgifwa, att det warit och ännu är uppfyldt
med oordenteliga och onda begär och böjelser, besmittadt med
högfärd, otukt, girighet och ondska. Ogudaktighetens öfwerhandtagande
är också ett bewis, lika klart som rysligt att menniskorna till
naturen äro förderfwade; mensklighetens historia är till största delen
en historia om ogudaktighet. Under hwarje tidehwarf i hwarje
land, bland wildar och civiliserade finna wi: att den naturliga
menniskan är förnedrad genom synden, fiendtlig emot sina likar, och
uprorisk emot Gud. En sådan beskrifning är wisserligen
förskräcke-lig, men den är enlig med Guds ord; ty der heter det: »Ett argt
illfundigt ting öfwer all ting är hjertat;» Jer. 17:9. »Hwar och
en mun skall tillstoppas, och all werlden skall för Gudi brottslig
warda», Rom. 3: 19. »Wi worom af naturen wredsens barn, såsom
ock de andre», Eph. 2: 3.
4. Gud öfwer gaf icke menniskorna att förgås i detta fallna,
syndiga och eländiga tillstånd; ty Hans wishet uptänkte och Hans
allmakt werkställde en herrlig förlossnings och salighets ordning,
en plan som hade sitt ursprung i Guds gränslösa wälgörenhet, och
blef werkställd af wår Herre och Frälsare Jesus Christus. Denna
salighets ordning eller åtminstone så mycket deraf, som är nödigt
och möjeligt för oss att begripa under wår förberedelses tid, finnes
framställd i det nya Testamentet; men att fullkomligen fatta de
werkningar af Gudomlig wishet, kraft och barmhertighet, som
uppenbaras i menniskornas frälsning, är omöjeligt för oss här i werlden;
ty i denna plan finnes hemligheter, »hwilka Änglomen ock lyster
se», i Pet. 1:12.
5. Herren Jesus Christus, wer Idens Återlösare och wår
heliga-tros grundläggare är sann Gud. Wi wete allt för wäl, att denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
