Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Ett okänt Rosenius-brev, av Gunnar Westin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 1 o
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
hon ej der. Derföre har jag tänkt be, att, om det kan ske med måttligt
besvär, få mig några exemplar tillsända — helst om jag då finge något
exemplar fritt. Men jag vågar ej ta mera än 8 el. 10 ex. —
Och nu käre Broder i Christo (jag tror jag säger så, tillslutande
ögonen för allt menskligt) nu vill jag sluta, bedjande till Gud af allt
hjerta att Han värdes med rik nåd, frid, tröst och kraft i denna tidens
mörka, dystra afton välsigna ditt himelsktsinnade, derföre
anfäktade o. klämda hjerta, — och sen välsigna dina företag med god
framgång, till Hans rikes tillväxt och Hans äras befrämjande —
en ringa vän i nåden
C. O. Rosenius.
P. S. Var god och nämn, då jag har äran få svar, huru mycket
som återstår i betalningen för Hus-Postillan, för den som erlagt
Præ-numerations afgiften. Med vänsk. C.O.R.
Ovanstående brev är ganska märkligt. Det ställer en punkt i
Rosenius’ religiösa utveckling i en egendomlig belysning, och det är
icke utan, att det hela verkar en smula förbryllande.
I sjunde årg. av Pietisten berättar Rosenius om sin andliga kris 1839.
I en artikel, »Några ord om de hemska tviflen på allt heligt», beskriver
han sina erfarenheter.1 Det nämnda året syntes hela hans himmelrike
tagas ifrån honom ocli han kom i en »djup helfvetespina». Det var
just under vistelsen på Länna gård han råkade ut för sitt »långvariga»,
honom »helt förstörande tviflansmörker». Det var »grufliga tvifvel»,
och ibland kände han, som om ingen Gud vore till. Han kände sig som
»en affälling och skamfläck för Guds folk». För honom »var allt
förloradt». I ett sådant tillstånd levde han »i flera veckor». Sedan skrev
han till en faderlig vän, en prost i Norrland, och fick goda råd, »men
mig hjelpte de icke», förklarar han. Därpå genomlevde han »åter några
bedröfliga veckor i grufliga anfäktningar». Han vet då icke, vart han
skall vända sig för att få hjälp. Prästerna i Stockholm väntar han
icke mycket av. Så får han »höra ett gny af en andlig verksamhet,
som gick något utöfver den vanliga — ett sorl af verldens smädelser —
allt goda tecken». Han får reda på George Scotts verksamhet, och »i
medio af Augusti»2 far han in till Stockholm för att träffa denne.
Om vi nu söka fixera tiden för denna andliga kris hos Rosenius,
så ter det sig sålunda. Först i slutet av maj 1839 kommer R. till
Länna som informator.3 Då börjar krisen på allvar. Och före mitten
av augusti har han genomlevat de många veckornas svåra nöd.
1 Pietisten 1848, n:r 2, sid. 29 ff. Carl Olof Rosenii lif och verksamhet,
sid. 34 ff. Sthm 1868.
2 O. a. a., sid. 37. Denna tidsuppgift saknas i Pietisten.
3 O. a. a., sid. 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
