Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Ett okänt Rosenius-brev, av Gunnar Westin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 1 o
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
helt ha övergivit honom under denna helt visst svåra tid. Att hans själ
icke mådde väl i Uppsala, förstår man granneligen av hans
beskrivning av livet därstädes. Men hans själsstrider då berodde väl mindre
på att han var just i Uppsala, än därav, att han var utanför
läsarkretsen i Västerbotten. Såväl i Härnösand som på Länna och varhelst
hans barnatro konfronterades med »världen», synes han ofta ha varit
»totalt ensam» och i »stort mörker». Man skulle snarast vilja ifrågasätta,
huruvida Rosenius något väsentligt levde med i striderna bland den
lärda skaran och i deras efterdyningar året 1838—39. Vid den tiden
var nog det uppsaliensiska mörkret för Rosenius »tjockare än det
egyptiska», vare sig han såg Geijers nya ljus däri eller icke.
Betecknande är också, att R. aldrig i sina brev nämner de strider, som då
upprörde landet. Var icke R. alltför centralt och ensidigt inställd på
det inre livets fenomen för att överhuvudtaget träda dessa »världsliga»
företeelser nära? I varje fall synes krisen icke ha kommit i Uppsala
utan på Länna, och efter studiet av brevet ovan kan man våga fråga
om den ens kom då, på det sätt, som den vanligen uppfattats.
Vad Rosenius’ bekantskap med Scott angår, synes det sannolikt,
att Huldberg i sitt svarsbrev till ovanstående gett anvisning på Scott,
med vilken han stod i intim andlig frändskap, vilket i annat
sammanhang kommer att påvisas. Så torde denna kyrkohistoriskt så viktiga
förbindelse börjat. Om dess innebörd är här icke tillfälle att orda.
Nyare forskare ha också förmodat, att kampen mellan
gammalläsare och nyläsare i Norrland skulle haft sin avspegling i Rosenius’
egen andliga utveckling. Lösningen av R.s’ andliga kris skulle då ha
lett honom till en syntes mellan gammalläseriets och nvläseriets
karaktäristiska drag.1 Detta uppslag till bedömande av Rosenius’ utveckling
synes kräva, att någon tar upp norrlandsläseriet till undersökning med
samma energi och grundlighet, som man fått bevittna ifråga om
utforskandet av de sydsvenska fromhetsrörelserna. Om R.s’ linje
verkligen var syntesen mellan de två riktningarna i Norrland, synes det
ganska visst, att R. leddes till denna syntes i metodistkapellet i
Stockholm. Den fria nåden och det kristliga livets pliktuppfyllelse var där
huvudtemat.
Per Brandeli har den senare tiden förts i förgrunden, när det gäller
lösningen av Rosenius’ andliga kris. Möjligt är, att material kan
påträffas, som styrker detta. Emellertid erbjuder Rosenius’ egen skildring
ett argumentum e silentio, som måste beaktas.
1 Så Hj. Holmquist i o. a. studie samt Lärobok i kyrkohistoria, Sthm
1924. sid- 336.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
