Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Martti Ruuth, Fredrik Gabriel Hedberg och Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK GABRIF.I. HEDBERG OCH CARL OLOF ROSENIUS I 3 I
Om ock icke i sina tidningar utbytte dock Rosenius och
Hedberg tankar i brev under dessa år, som sist varit i fråga,
ehuru allt glesare.
Blott ett brev har Rosenius skrivit till Hedberg under
»Evangelistens» första år och denne har knappast skrivit desto
flera till sin vän och vapenbroder. Det hade hunnit förgå nästan
ett helt år efter brevets avsändande, vari Rosenius delgivit
Hedberg sina tankar om dennes tidningsplaner, förrän han den 12
augusti 1849 skrev sitt följande brev till »Evangelistens»
redaktör. Brevet är skrivet på Rosenii vis, vänligt och varmt.
Han känner sig flat över att skriva till Hedberg efter en så
lång tystnad, men denna hade dock förorsakats av resor och
»omständigheter». Öppet, liksom tidigare, skriver han om sina
inre anfäktelser, jämte det han berättar om vad han sett på
sin långa Norrlandsresa, i synnerhet ibland läsarekretsarna där.
Där funnos — nämner han bl. a. — tvenne olika riktningar,
nämligen en mera lagisk, en mera evangelisk. Båda ha de —
anmärker han — sina faror.
Sedan räcker det åter närmare ett år förrän Hedberg får
emottaga ett brev från Rosenius (dat. I2/7 1850). Och
dessförinnan hade meningsskiljaktigheten beträffande frågan om den
norrländska Separatismen hunnit träda i dagen. Hedberg hade
tydligen skrivit till Rosenius om hans och Rosenii olika
ståndpunkt i denna fråga och antagligen antytt sig befara att deras
vänskap nu vore bruten. Rosenius för sin del säger sig icke
förundra sig över att Hedberg förmodar det, då han fått vänta
så länge på brev från honom. Men han försäkrar, att så icke
var fallet. Vad deras olika åsikter beträffände den norrländska
Separatismen angår, menade Rosenius att de nu vardera framlagt
sina åsikter, och därmed borde saken vara kvitterad. »Måtte vi
dock» — skriver han vidare — »om och då ingen viktigare
fråga skiljer oss, bliva i kärleken i Kristo ett, den önskan
yttrar ock Du.» Och han tillägger: »Jag har ock tillbakahållit
allt reserverande av ditt betänkande’, av farhåga att de
enfaldiga sinnena torde blott för kraftigt bortföras från angelägnare
ämnen. Eljest har det visst varit frestande att visa svagheterna
av ditt argument emot Pietistens förklaring av art. om
biskoparnas magt och domareämbete.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
