Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Martti Ruuth, Fredrik Gabriel Hedberg och Carl Olof Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIK GABRIF.I. HEDBERG OCH CARL OLOF ROSENIUS I 3 I
glesnande brevväxlingen voro »ett i Herranom och i kärlekenom».
Om ock Rosenii brev andas en varm känsla av vänskap och
förtrolighet, får man dock vid läsningen därav det intrycket,
att den förra intima, s. a. s. aktuella kontakten
korrespondenterna emellan upphört. Vardera ha intagit sin bestämda,
självständiga position och funnit sitt arbetsfält var på sitt håll;
vardera uppskatta med sympati den andres övertygelse och följa
icke utan intresse med den andres arbete — »schiedlich und
friedlich». Samma stämning är rådande även i Rosenii andra
och sista brev (5/5 57) till Hedberg. Anledningen till detta brev
var en liten penningegåva, som Rosenius emottagit för att
användas till understöd åt »nödlidande Guds barn i Finland».
Han ber nu att genom Hedberg få uppdraget fullgjort. Efter
en uppmaning till denne att »skriva ännu någon gång», slutar
Rosenius sitt brev med följande, tillika av hopp och
resignation präglade ord: »Och sen — sen hoppas vi på den stora
Herrens dag, då Han skall göra slut på all skröplighet och
ängslighet och halft, endels och slitet — då, måtte vi då
förenas för evigt.»
Så är det slut med korrespondensen emellan Rosenius och
Hedberg.
Det är mycket och vägande, som närmade dessa män och
deras verksamhet till varandra. Den evangeliska uppfattningen
om tillägnandet av frälsningen var för dem gemensam: allena
tron på Guds nådeverk och nådesord i Kristus gör människan
delaktig av frälsningen och den icke blott utesluter allt eget
arbete och egenförtjänst, vare sig yttre eller inre, utan den
berättigar syndaren att såsom sådan full av synd och varande
under lagens fördömelse anamma denna nåd och att genom
den komma i besittning av syndaförlåtelse, liv och salighet.
Men hos dem och i deras åskådningssätt fanns trots det vissa
skiljaktigheter, i följd av vilka de aldrig kunde komma till full
samstämmighet. Utom olikheter i deras karaktärer — den ene
är försiktig, betänksam och praktisk, den andre är oförsrkäckt,
radikal och teoretiskt anlagd — framträda i deras sätt att se
och behandla nådaskatten och trons hemlighet icke oväsentliga
skiljaktigheter, så nära varandra de ock under allt detta voro.
Hedberg framhåller trosrättfärdigheten framför allt och huvud-
8* — 27480. Kyrkohist. Årsskrift 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
