Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDLINGAR TILL GEORGE SCOTTS VERKSAMHET I SVERIGE I 6 7
som är tillbörligt, lemnas för de andeliga värfven, ja, om sinnet
blir betungadt och besväradt af timmeliga förrättningar, så att den
rätta lusten för den egentliga själavården nedtryckes och minskas.
Men detta Presterskap har ock en lagenlig magt i Kyrkan af stor
och vigtig betydelse, och som är ojemnförligt mera afgörande än
någon annan National-Kyrka förmår uppvisa. Anordningar om de
såkallade årliga husförhören och hela betygväsendet bevisa bäst
detta förhållande. Att Presten eger rätt att fordra det hvar och
en, ehvad han är hög eller låg, skall inställa sig vid förhöret, på
det utrönas må, om och huru han kan läsa innantill, om han eger
tillbörlig kunskap i christendomens sanningar, och att han må
emottaga de särskilda förmaningar eller tillrättavisningar hvilka finnas
vara nödiga; samt att ingen medborgare kan anses behörigen skyddad
från möjliga obehagligheter derest han saknar Prestbetyget, är något
som är föga kändt i andra länder. Denna magt kan blifva till stor
välsignelse öfverallt, hvarest en andelig sinnad och nitisk Lärare
brukar den i Herrans fruktan och med ren afsigt att befrämja
med-menniskornas salighet. Folket, som sålunda tillhöra denna
Protestantiska Kyrka, är i allmänhet böjeligt, fördomsfritt, snarare
lätt-troget än hårdnackadt, gästfritt och mildt, ja man kan nästan säga
med Propheten vid åskådningen af det hela: »Jag såg, och si der
växte senor och kött uppå, och han öfverdrag dem med hud;» men
beklagligen nödgas man tillägga, »der var ännu ingen ande uti
dem,» ehuruväl Apostelens crd »bokstafven dödar» (2 Cor. 3:6)
stå oss så för ögonen. Sanningsvidrigt och orättvist vore det att
säga, det andeligt lif helt och hållet saknas i det Svenska Zion:
i alla tider märker forskaren i kyrkans häfder, att Gud låtit sin
anda hvila i nordlandena (Sach. 6: 8); att han icke lemnat sig utan
vittnesbörd i hvad ett sannt, andeligt verksamt lif angår; att han
ofta på ett mindre vanligt sätt gjort sitt verk lefvande, Hab. 3: 2.
Och kanske just i denna stund är det i många delar af riket en
varmare, verksammare, allmännare anda uti kyrkliga förhållanden än
på långliga tider försports. Det måste också förklaras, att arten af
den lefvande gudaktighet, som uppenbarar sig här och der i landet,
står icke efter, vid jemförelsen med andra länders sanna christnas;
denna gudaktighet är renare och mera på djupet gående i samnia
mohn, som den utgör ett undantag ifrån den allmänna
namn-christen-domen; ty ytlighet kunde svårligen bestå i de pröfningar, genom
hvilka en lefvande Christen måste bereda sig att vandra. Men
Kyrkan, i och för sig sjelf betraktad, kan vara Evangelisk och god,
fastän dess medlemmar icke äro hvad som de, enligt sin bekännelse,
borde vara; religion, såsom nationalangelägenhet, kan med all
omsorg vårdas, utan att folket, hvar för sig, blir delaktigt af det inre
ljus, den kraft, den välsignelse i andelig måtto, hvilka af denna
religion erbjudas; och man bör hvarken nedsätta Kyrkans allmänna
inrättningar å ena sidan, eller blunda för folkets uppförande å den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
