Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDLINGAR TILL GEORGE SCOTTS VERKSAMHET I SVERIGE I 6 7
skull, som Christus intog sin ställning på korset och befallte oss att
taga korset uppå och följa honom efter. Visserligen invänder man:
»vi mena intet dermed, det är blott en vana.» Men skall Gud
förgäta sin egen högtidliga förklaring och låta menniskor blifva ostraffade
för den skull, att de af blott vana och utan mening, det är, utan
orsak trampa hans bud stundeligen under sina fötter? Frågan är
lätt att besvara. Hvad än må sägas till ursäkt för detta tanklösa
förfarande, så utgör det för Talaren ett i ögonen fallande bevis på
den andeliga döden: ty om man »helgar Herren Gud i sitt hjerta,»
i Petr. 3: 15, så kan man svårligen missbruka hans namn på tungan;
om Christus är »kostelig», i Pet. 2: 7, för den troende själen, så
skall man tala om honom med vördnad."
Tredje budet befaller: »Tänk uppå Sabbathsdagen, att du helgar
honom.» 2 Mos. 20: 8. Sabbathsdagen är den del af vår tid
Gud har förbehållit sig, för guddomliga, heliga syften; eller
egentligare, den dag han har gifvit oss för vår själs behof. Då vi
använda sex dagar i de jordiska värfven, utom endast de korta och
flygtiga undantagsminuter vi kunna uppsnappa ur den verldsliga,
alltslukande hvirflen och använda på andelig förfriskning, så behöfva
vi verkeligen den sjunde dagens aflägsnande af timmeliga
förrättningar, icke att inkasta oss i sinnliga njutningar, utan att vänta
efter Herren och fa en ny kraft, Es. 40:31; att lyfta själen ur
mullen och höja henne åt det himmelska hemmet. Våra
Sabbaths-dagar borde utgöra på en gång en försmak af, och en beredelse
för den eviga sabbathen som står Guds folk tillbaka; och sättet,
hvarpå denna dag användes är såsom en barometer, ett väderglas,
att utvisa huru den religiösa luften i samhället är beskaffad. I
samma mohn som qvicksilfret stiger i glaset, förtäljer den bibliska
taflan en friare, renare, lyckligare samhällsluft, men fallandet
deremot är betänkligt, särdeles då, när detta fallande ställer mätaren
1 Att den andra afdelningen i svordomens annaler icke omtalades utomlands,
härledde sig egentligen deraf, att berättelsen då blifvit alltför afskyvärd, om
nemligen det geometriska multiplicerandet af onda andar, åt hvilka så många i Sverige
åtminstone med ett »— tag mig» anförtro sig, eller med ett » — i min själ»
förklara sig vara redan besatte, åberopades. Dèt hör till tidens inconseqvenser det
här åsyftade sättet att svärja. För vissa är djefvulen ännu en verklig ande,
sådan han framställes i Biblen, men för andra en bild blott, en skugga, ett intet.
Huru kunna då de förra, med vett och vilja, gifva sig stundeligen åt denna
själsfiende, eller utan förskräckelse omtala honom såsom redan i dem; och huru kunna
de sednare, hvilka äro så ytterst rationella, begå den fåvitskan, att de nemligen
anropa ett oting. Talaren intogs af verklig bedröfvelse, då han i det af honom
älskade Sverige hörde, inom några timmar sedan han anländt till Götheborg och
tog landvägen åt Stockholm, långt flere svordomar, än under hela hans sex
månaders resa utomlands. Svenske Lutherske bekännare, afskudden denna ochristliga
skamfläck från samhällsytan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
