Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDLINGAR TILL GEORGE SCOTTS VERKSAMHET I SVERIGE I 6 7
62. Från J. Kerfstedt.
Min käre Broder!
Välkommen åter! Kärleken har väl lika nära till Amerika,
som till Stockholm, med sina böner och önskningar, efter ett
personligt umgänge oss emellan icke kan ega rum, dock känns det
mera ljuft för mitt hjerta, att veta mig ega Bror i Stockholm. Jag
väntar ock, att Herren framdeles så förer oss, att vi äfven här på
jorden få se och omfamna hvarandra. Ännu en gång förnyar jag
min helsning: välkommen åter! Jag vill näml. att ljudet af dessa
orden skola höras ibland de många missljuden: »vik hädan». —
Ropet och larmet har jag längesedan hört. Jag har liksom väntat
att det skulle sakta innan jag kommer fram med min obetydliga
men upricktiga välkomst-helsning. Tack för den lilla Skriften •—
icke behöfde jag den; men utomdess att det var ändock kärt
emottaga den med Brors egenhändiga påskrift, har den äfven varit mig
nyttig till meddelande åt många halfva vänner. Nu har jag skickat
den till Ullånger. Jag har ej haft något bekymmer om saken —
hör huru kall jag är! — väl vetande, att Bror är beredd på och
nöjd med verldens dom och lön. Skulle jag få säga min ringa
tanke, utan minsta begär, att vilja ställa mig in, eller hyckla, så
bekände jag min förvåning öfver, att skriket kan blifva så stort
öfver så litet, och att Bror kunde säga så litet om så mycket. Ja,
käre Bror! Jag lemnar dagens ämne, och börjar med mitt enskilda
tankeämne. Sist jag skref skedde det vid Svärfars dödssäng. Det
är nu snart ett år sedan — ett år utmärkt af många bedröfvelser
och strider — oförgätligt både för tid och evighet. Den
afskedshälsning, han mer än en gång framstammade till Bror, måste jag
ännu en gång öfversända. Jag hör honom ännu i denna stund
uttala den under många tårar. Jag har sörjt honom mycket, gör det
stundom ännu, likväl är ej sorgen sinlig, ej egennyttig, ty jag
sörjer öfver de arma menniskornas stora förlust, deras störst, som minst
känna den. Jag unnar honom hvilan och fröjden, ty jag såg och
hörde på närmare afstånd striden och qvalet; jag vet för visso, att
han sjelf nu får bekänna: Det första är förgånget — ehuru en
Thernström förpassat honom till helvetet. Men det är väl, att han
lika litet beror af Kyrko tidnings-domen som Bror af
Aftonbladsutslaget.
En annan gång skall jag skrifva mer om hans sista stunder, i
fall vi ej få träffas i Juni här, jag väntar att Bror bevistar
årsmötet i Hernösand och dervid skänker oss i Häggdånger ett länge
väntadt besök.
Bror torde väl önska höra, huru vi här hafva det. För min
del har jag det så godt både i andel, och verldsligt, som Herren
vill hafva det, och jag undrar mången gång på, huru länge det
15—274S0. Kvrkohist. Årsskrift 1927.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
