Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Handlingar till George Scotts verksamhet i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANDLINGAR TILL GEORGE SCOTTS VERKSAMHET I SVERIGE I 6 7
ill. Från C. O. Rosenius.
Stockholm den 6 Julii 1842.
Outsägligt dyrbare Wän och Broder Scott!
Mycken nåd, frid och starkhet af Herranomü
I dag lemnar oss fru Scott, i afton stiger hon om bord; -— Jag
blir underlig till sinnes, då jag betänker detta, och frågar mig sjelf:
är det sanning? Ja, det är nu dertill kommet; men vår tröst är:
Herren kan allting förvandla!
I går hade Fru Scott loft gå på afton till Fru Stenberg, och
en liten Afton-andakt skulle der hållas, och der samlades en sådan
hop vänner, att jag har ej sett så stor samling, sedan jag kom igen
från Norrland. Det var en rörande stund, i synnerhet vid sjelfva
bön, då vi erindrade oss att det var den sista gången (i närvarande
förhållande) hon, den sista af det kära Scottska huset, delade med
oss, Svenskar, en andakt. Ja Fru S. får berätta mera om
ställningar och förhållanden. Jag vill som hastigast, eller rättare, så
mycket min upptagna tid nu tillåter, berätta om egna
sysselsättningar m. m. Jag skref dig till ett långt bref i förra veckan. Till
hvad jag der talade om mig sjelf kan ännu läggas: Jag fortfar att
med barnslig öfverlåtenhet åt, och förtröstan på Gud, den himmelske
Fadren gå mot en okänd framtid. Jag ser intet, vet intet, vill intet,
mer än, att det lefver en Gud, som leder menniskornas öden, helst
när de allvarligt uppriktigt vilja stå under Hans ledning och vara
den lydig. Hvad jag tyckes se, är, att jag duger ej till Svensk
präst, d. ä. präst innom Svenska prästverksamhetens form, kan icke
heller komma der — men föröfrigt vill jag, hvart helst jag kallas,
gå lydaktigt att tjena. Jag nämnde Svensk Präst. I går läste vi i
Aftonbladet om en ung Präst på Öland vid namn Lunell, som nyss
blifvit suspenderad på 2.ne månader för några ovarsamma och
an-stötliga uttryck om »helfvetet» m. m. A ena sidan var det onekligt
att uttrycken voro något grofva och opassande; å andra sidan att
han led förföljelse för rättvisans skull. Si då suspenderas prästen
för obevakade uttryck af en upprörd känsla och ungdomsifver, men
de tyste hundar, som lefva i uppenbara laster, dryckenskap, horeri,
girighet, svordom, de sitta vid bordet och dömma dessa förra, de
äro oklandrade. Då jag nu härjemte ser huru Gud handlar tvärtom,
förlåter och benådar med sin kraft och välsignelse de svaga och
felande, men fördömer i dome de ogudaktiga — än mera: då jag
ser huru Gud såsom Maria sjunger: hath put down the mighty from
their seats (låtit deras arbete vara fruktlöst såsom det åtminstone här
i Sverige är högst sällan att prästerna förorsaka väckelser) and exalted
them of low degree, låtit bönder och qvinnor uträtta mer än många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
