Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. I. Kyrkans rättsliga ställning före revolutionen - 4. Andra bekännelser och deras rättigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 8
ALEXANDER DE ROUBETZ
av den civila makten, utan i det, att profana idéer inträngde
bland vårt prästerskap och så starkt behärskade prästernas
förstånd och sinnen, att kyrkans egenartade mission blev
främmande (obegriplig) för dem. Aksåkov skrev:
»Lekmannarege-ringen är enligt våra lagar beskyddare av statskyrkans dogmer
och dess ordning. Vi se huru denne väktare med svärd i
handen är färdig att angripa varje överträdare av den ortodoxa
tron, som icke grundas så mycket med den Helige Andens
hjälp, som med hjälp av ryska straffkodexen.»1 Vlad. Soloviév2
framhöll, att kyrkan hade avstått från den religiösa friheten och
i stället för detta garanterades den av staten existens och
ställning såsom statskyrka, men utan den religiösa friheten. Aksåkov
protesterade vidare mot straffkodexen i frågan om kyrkliga brott.
Han skrev: »Att betvinga den andliga törsten med fängelse, då
man ej har något att tillfredsställa den med, att svara med
fängelse på religionens innersta behov, på den uppvaknande
religiösa tankens frågor, att bevisa den ortodoxa lärans sanning
med fängelse, det vill säga att undergräva själva grunden för
vår religion . . . Med sådana försvarsmedel, med sådana metoder
för att fastställa den ortodoxa lärans sanning, försvinner
prästerskapets hänförelse, emedan det blivit överflödigt och dess heliga
låga slocknar fullkomligt.»1
Protopresbyter Georgij Sjåvelskij skrev år 1922 från Sofia3,
att det ej var den civila maktens ok och våld, som försvagat
kyrkan; det är svårt att föreställa sig större ok och våld, än
det som kyrkan pinas under från bolsjevikernas sida, men
ändock utbreder sig kyrkan just nu och blir stark. Om man skall
tala om statsmaktens förhållande till kyrkan, så bör man icke
tala om dess »ok», utan om dess »välgörande förmynderskap»,
som förlamat kyrkan, då den beskyddade den från alla kätterier
och irrläror, från alla inflytelser av andra religioner».4 Som vi
se, säga de gamla slavofilerna och Tsarrysslands »överpräst»
nästan detsamma. Efter Peter I hade kyrkan i Ryssland be-
1 I. S. Aksåkov. Samlade verk, bd IV.
2 Vlad. Soloviév, Rysssland och den ekumeniska kyrkan. Krakau 1908.
3 G. Sjåvelskij, protopresbyter för krigs- och sjöprästerskapet i
Ryssland fore revolutionen.
4 »Russkaja mysl», apr. 1922, Prag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
