Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. III. Kyrkans ställning efter novemberrevolutionen 1917 - A. Religionsfriheten i allmänhet - 1. Rätten att ej ha någon religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOVJET-RYSSLANDS KYRKA
3 1
I Ukraina skildes kyrkan från staten genom dekretet av den
22 jan. 1919, som egentligen blott är en kopia av RSFSRis
dekret av den 23 jan. 1918, men i Ukraina behöll kyrkan t. o. m.
den 3 juli 1920 alla rättigheter, tillhörande en juridisk person,
vilka den då berövades. I Vitryssland skedde kyrkans skiljande
från staten den 4 febr. 1919, i Georgien den 15 april 1921, i
Armenien den 26 nov. 1922. I Aserbajdsjan, Abchasien, Buchara
och Horesm finnas inga dekret om kyrkans skiljande från staten.
Professor Giduljanov skriver i sin artikel angående religionen
och kyrkan i Sovjet-Ryssland1: »Kyrkans skiljande från staten
har skett för att garantera de arbetandes verkliga samvetsfrihet.
Under den religiösa friheten innefattas vanligen både
samvets-och kultfrihet. De borgerliga teoretikerna anse samvetsfriheten
uppnådd om varje medborgare får:
1. rättighet att välja sin religion samt frihet att grunda
nya religiösa läror;
2. rättighet att fritt utöva sin trosbekännelse, d. v. s. frihet
i fråga om religiösa ritualer och predikofrihet;
3. frihet att utöva sina borgerliga och politiska rättigheter
oberoende av religiösa åsikter;
4. rättighet att ej ha någon religion.
Den kyrkliga frihete?i består i:
1. rättighet att stifta nya religiösa sällskap;
2. rättighet till kyrklig organisation och kyrkostyrelse;
3. alla trosbekännares jämlikhet inför lagen.
I den ryska lagen garanteras samvetsfrihet på det mest
fullkomliga sätt, men ej i objektiv, utan i subjektiv mening;
sovjetregeringen tvingar nämligen ingen medborgare att tro vad den
vill, eller att sakna religiös tro, under villkor, att hans
handlingar ej strida mot lagen och kränka andra medborgarnas
intressen. Vad kyrkofriheten beträffar, så är den visserligen
begränsad av lag, men ej desto mindre har den gjorts oberoende
av staten, emedan alla religiösa och kyrkliga sällskap i allt äro
likställda med privata sällskap och förbund, med undantag av
rättigheter tillhörande en juridisk person, vilket ej tillkommer dem.
Om vi vända oss till lagen, så finna vi, att enligt § 3 (dekret
av den 23 jan. 1918) »varje medborgare får erkänna vilken
1 Tidskr. »Revolutionen och kyrkan» 1923.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
