- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Tjuguåttonde årgången, 1928 /
75

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. V. Kulternas tjänare - 1. Deras juridiska ställning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FEMTE KAPITLET.

Kulternas tjänare.

i. Deras juridiska ställning.

Varje kult måste ha sina tjänare. Så är även fallet i
Sovjet-Ryssland. Men deras ställning där är mycket egendomlig
och skiljer sig från prästerskapets ställning i alla andra länder.

Den ortodoxa (grekisk-ortodoxa) kyrkans hierarki delades i
två grupper, prästerskapet och egentliga kyrkotjänare. Till den
första gruppen hörde biskopar, som utgöras av: patriarken,
metropoliter, ärkebiskopar och biskopar, präster, som ibland
hade grad av prost, samt diakoner, som indelades i:
ärkedia-koner, protodiakoner och diakoner.

Dessa grader hade rätt att förvalta sakramenten: biskopar
hade rätt att viga diakoner och präster samt — ej mindre än
två biskopar — att viga biskopar; dessutom hade biskoparna
ensamrätt att viga »antiminser»1; alla andra sakrament, d. v. s.
dopet, smörjeisen, vigseln, den heliga nattvarden, bikten, sista
smörjeisen fingo både biskopar och prästar förrätta. Diakoner
hade ingen rätt att självständigt förvalta sakrament, men de
fingo hjälpa prästen och biskopen vid sådana.

Til den andra gruppen hörde: upodiakoner (subdiakoner),
psalmläsare, sångare och klockringarna. Dessa personer invigdes
inte såsom prästerskapet, utan fingo blott välsignelse av biskopen.

1 »Antimins» = àvx£-(j.(v8tov, mensa, bord = »i st. f. altaret» är en
sidenduk med en därpå målad bild, som föreställer Kristi begravning och de
fyra evangelisterna på sidorna. Mitt på duken finnes insydd en liten
partikel av någon helgonrelik till minne därav, att de första liturgierna
förrättades på martyrernas kistor i katakomberna. Biskopar och präster ha
ej rättighet att välsigna brödet och vinet i nattvarden utan denna duk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:08:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1928/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free