Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. VI. De religiösa sällskapens funktioner - 2. Kyrkoegendomen och formerna för dess utlämnande till religiösa föreningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Q 2
ALEXANDER DE ROUBETZ
för folkets egendom. I kraft av senare utfärdade bestämmelser1
har all dylik egendom överflyttats till de lokala rådens
förvaltning. Dessa utlämna — som förut framhållits — i sin tur enligt
särskilda bestämmelser byggnader och kultföremål, vilka användas
till gudstjänständamål, till de enskilda religiösa
sammanslutningarna. Vi skola något redogöra för tillvägagångssättet vid ett
dylikt överlämnande av kyrklig egendom.
Det är kanske av intresse att se, vad man i Sovjet-Ryssland
förstår under namnet kyrkoföremål och kyrkoegendom.
Först höra naturligtvis hit alla heliga föremål, som användas
under själva gudstjänsten (kalk, patén, antimensium o. d.), vidare
sådana, som finnas i kyrkorna utan att vara »heliga föremål»,
t. ex. mattor, bänkar, elektrisk armatur, stolar, bord o. d., samt
sådana, som tillhöra själva byggnaden, såsom klocktorn (vilket
ibland står skilt från kyrkan), staket, monument omkring kyrkan,
gravstenar och gravkors, kapell samt vaktmästarens hus, vedbod,
brunn o. d. Men i begreppet kyrkoegendom ingå inte hus, som
tillhört templet (prästgården), trädgårdar, tomter o. d.
Det lokala arbetar- och bondedeputeraderådet ålägger
representanterna för f. d. kyrkliga institutioner eller de personer, i
vilkas ägo templen och kultföremålen faktiskt befinna sig, att
överlämna inventarieförteckning i tre exemplar över sådana
kult-och ritualföremål.
Enligt denna förteckning mottager sovjet ifrågavarande
kyrkoegendom av kultrepresentanterna och överlämnar denna
tillsammans med förteckningen åt de ortsinvånare av motsvarande
religiösa bekännelse, vilka önska begagna sakerna såsom sina
kultföremål; ett annat exemplar av förteckningen med kvitto av
mottagarna förvarar rådet; det tredje exemplaret översändes till
folkkommissariatet för upplysning (§ 5)-
Det minimiantal, som lokalinvånarna av en viss
trosbekännelse måste utgöra, för att de skola erhålla en dylik
kult-egendom till nyttjande, bestämmes av det lokala rådet, men kan
ej vara mindre än 20 (§ 6).
I fall de ursprungliga innehavarna vägra att upprätta en
1 Denna egendom anses ej heller för sällskapens egendom, utan
tillhör staten liksom alla andra kyrkoegendomar. Justitiefolkkommissariatets
instruktion av 24 aug. 1918.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
