Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Alexander de Roubetz, Sovjet-Rysslands kyrka - Kap. XI. Den antireligiösa propagandan i nuvarande Sovjetryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68
ALEXANUKU DE ROL’ttKTZ
t
guvernement självständiga antireligiösa förbund stiftades, vilka
förenades med varandra på federationens princip. Antireligiösa
samfund finnas f. n. nästan i hela Sovjet-Ryssland, utom i
Central-Asien och några områden i N. Sibirien och Ukraina. Man
kan ej säga, att förbundens verksamhet överallt varit lika
framgångsrikt; ibland uppstå konflikter mellan förbunden och
bönderna, men ateisterna själva förklara, att sådana fall bero på
felaktigt tillvägagångssätt från förbundens medlemmar. Man
kan förstå, att de ateistiska förbunden ej ha samma omfattning
på landet som i städerna. Kommunisterna förklara det så, att
på landet och i byarna inte finnas så många ateistiska arbetare
som i städerna, och att man för propagandan på landet måste
nyttja andra metoder och former. Det är intressant att ta del
av några praktiska råd för propagandans bedrivande på landet,
som förbundet gett. Bland olika recept finna vi det förslaget,
att man bör i byarna anordna »röd vigsel, oktiabriny (se sid,
138), borgerliga begravningar och på så sätt ersätta de
kyrkliga ritualerna. Dessutom rekommenderar man de lokala
ateistiska råden att vidtaga alla slags samhällsnyttiga åtgärder för
att vinna böndernas förtroende: att bygga skolor, uppsätta radio,
reparera broar, grunda barnhem, att hjälpa dem, som
varit,.utsatta för eldsvådor, att grunda kooperativa föreningar m. m.
Ungdomens roll i propagandan är även beaktad av de
ledande. I en tidningsartikel1 om den antireligiösa agitationen
framhålles, att under inbördeskrigets år, då den antireligiösa
propagandan sä gott som uteslutande bestod i att håna
prästerskapet och att ropa ut, att religionen var ett medel i
exploatörernas händer, stod ungdomen, som i sin stora helhet är fränt
mande för varje religion, i första ledet; den arrangerade
processioner, diskussioner, soareer, kort sagt arbetade effektivt.
Men då med Nep även de religiösa stämningarna åter levde
upp och man nu måste göra propagandan mera systematisk,
så har ungdomen dragit sig tillbaka. Folkkommissarie
Luna-tjärskij konstaterar i sin artikel »Om den antireligiösa
propagandan»2, att propagandan går tre olika vägar:
1 F. Olesjtjdk i »Den antireligiöse» N:r 1, 1927.
, 2 Revolutionen och kyrkan» 1919, N:r I, s. 14.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
