Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emil Färnström, Om källorna till 1571 års kyrkoordning. En jämförelse mellan Svenska KO. 15 7 1 och Würtembergs KO. 1553 - I. Inledande anmärkningar - 4. Laurentius Petri’s skrift: Om kyrkostadgar och ceremonier av 1566
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KÄLLORNA TILL i 5 7 i ÅRS KYRKOORDNING
2 iq
Det råder nu en omisskännlig överensstämmelse mellan
kyrkostadgarna och inledningen till KO. Vissa partier i KO.
återgivas ordagrant lika med delar ur kyrkostadgarna.
Laurentius Petri har blott utförligare behandlat och motiverat sina
tankar i fråga om kyrkliga bruk och ceremonier i sina
kyrkostadgar; i inledningen har han kort och klart sammanfattat dem
i motsats dels till katolicismens och dels till sakramentarierna,
vilka dock i båda framställningarna blivit utsatta för
huvudparten av författarens angrepp. Det är tydligen de sistnämnda
som vid tiden för dessa skrifters utkommande enligt Laurentius
Petri mening äro huvudfienderna till den svenska evangeliska
kyrkans frihet och självständighet.
Det som utmärker Laurentius Petri åskådning med avseende
på en evangelisk kristens ställning till stadgar och ceremonier
kunde karakteriseras med tvenne ord: pietet och frihet. Han
säger på ett ställe i sina kyrkostadgar1: »att wij uthi slijk ärende
icke skola vara förwetne, wiliandes alt (såsom en part är till
sinnes) förnyia uthan heller thet som til oss aff gammal heffd
kommit och nyttigt är, behålla, allenast at fehl och brister som
hermedh warit haffua corrigerade och rettade bliffua».
Sakramentarierna ville förnya allt, heter det, och taga bort alla gamla
bruk. De hade ej den rätta pieteten inför allt det gamla, som
levde kvar i olika gudstjänstbruk. De påviske däremot ville ej
taga bort något utan gjorde iakttagandet av dessa ordningar
och ceremonier till en salighetssak. Detta överensstämmer
emellertid ej med den evangeliska tron och den kristna friheten,
men genom en förening av pietet och frihet kan man rätt bruka
dem. Uppenbara fel och brister, som strida mot evangelisk tro,
måste bort, men allt annat kan brukas med frihet. Där finnes
i detta så mycket värdefullt, vackert och tankeväckande, som
ej utan vidare får kastas bort utan även kan på ett evangeliskt
sätt upptas. Att som sakramentarierna stryka det, innebär ock
ett åsidosättande av den kristliga friheten. Den väg, som
Laurentius Petri så gått, är ett fullföljande av den äkta lutherska,
och det är också den enda framkomliga. På så sätt kunde det
nya växa in i det gamla och inifrån förvandla det. När tiden
var mogen, kunde ännu mycket av det gamla falla bort, men
1 S. 89.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
