Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Emil Färnström, Om källorna till 1571 års kyrkoordning. En jämförelse mellan Svenska KO. 15 7 1 och Würtembergs KO. 1553 - II. Jämförelse mellan WKO. 1553 och KO. 1571 - 10. Om helgdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM KÄLLORNA TILL I 5 7 1 ARS KYRKOORDNING 265
upptagna i WKO. Däremot upptagas i WKO. alla
apostla-dagarna, under det att den svenska KO. utesluter S:t Pedhers
dag om vintern (jfr till ovanstående Edv. Rodhe: Studier i den
svenska reformationstidens liturgiska tradition s. 76 ff.).
En annan olikhet mellan WKO. och den svenska KOO.
föreligger beträffande de med jul, påsk och pingst förbundna
helgdagarna. Enligt WKO. skulle endast dagen efter de stora
högtidsdagarna firas. Svenska KO. tala om jul, påsk och pingst
»med sinne helg». Enligt G. Normans articuli ordinantiae skulle
jul, påsk och pingst firas »cum tribus proximis diebus»1, och
denna sed har tydligen bibehållits 1571 (med sinne helg). Den
svenska KO. anpassar sig så långt möjligt är efter gängse
gammal sed, som ej var så lätt att på en gång bryta emot,
och som kunde fördragas, så länge den ej uppenbart kom i
strid med evangelisk åskådning.
Det som kommer efter uppräkningen av helgdagarna i
WKO. och som innehåller »Was an Festen und Feyrtagen soll
fürnemlich gepredigt werden», och som till en del är hämtat
frän Hallische Kirchenordnung av 1543, återfinnes ej i den
svenska KO. Kap. om Ordning med Helgedagar avslutas i stället
med en del föreskrifter att iakttaga vid helgdagars firande,
såsom den om märklig evangelisk frihet vittnande, »att uthi
andz-tima — — —. Item vthi fiskeleek behöffuer menighe man
icke så nögha achta Helgena, at han ther aff tagher någhon
merkeligh skada, vthan sedan man haffuer warit widh
Tidhe-gärden om daghen, må man wäl wara uth om sitt bestå på åker och
äng etc». Men denna evangeliskt fria uppfattning av helgdagen
får dock ej leda till vanhelgande. Föraktas laga helgdagar eller
»tager någon öl för sig», så att han försummar komma till
kyrkan, hotas han med både kyrkoplikt och världsligt straff.
Ingen köpslagan får ske på marknadsdagar, förrän tidegärden är
uthe j kyrkionne. Samma tankegång finnes i Larentius Petri
förklaring till recessen och ordinantian (art. 9). Det framhålles där,
att med helighållandet av helgdag icke är förbjudet arbete, liksom
om det i och för sig vore synd. Men det är synd, när man arbetar
så, att man icke giver sig tid att gå dit, där man kan få höra
Guds ord, eller när fattige trälare platt ingen vila få. Därför
1 Jfr E. Rodhe, Studier etc., s. 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
