Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Nilsson, J. A. Tingstadius och kyrkohandboken av 1811
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 HOLGER NILSSON
»Efter sjuton års Arbete», skriver Ödmann, »hvarvid alla
Rikets Biskopar, flere Professorer i Upsala samt Pastores i Stockholm
warit kallade att lägga hand, emottager omsider Svenska kyrkan en
Handbok eller Liturgie, wid twå Riksdagar öfversedd af
Prästeståndets fullmägtiga.
Wid ett arbete af denna Natur är angeläget, att i det, som
rörer Gudstjenst och Sacramenter, icke göres en enda ändring utan
yttersta nöd, men deremot vid alt öfrigt wisa, hwad närwarande
tidevarf kunnat uträtta. I de delar, som hos alla äro i minnet
inpräglade, må intet borttagas utan ersättning af ett bättre uttryck;
stilen bör öfver alt wara klar, wärdig, jämn och fattelig; perioderne
väl afmätte; wältalighet med Rhetorikens prydnader, lämpad för
särskilda tillfällen, och det nya med det gamla till lika stil
hop-smäldt.
På titelbladet säges, att i denna Handbok stadgas hur
Gudstjensten skall behandlas. I)en gifver dock mera än som lofvas, och
innehåller mycket, som till Gudstjensten icke hörer. Förrättas hade
måhända warit rätta ordet i stället för behandlas.
Första Capitlet handlar om Allmänna Gudstjensten. Wid
otte-sångar hade må hända warit bättre att förordna, det på Högtidsdagar
predikas öfver dagens Epistel, och då på landet inga ottesångar
hållas å de öfrige söndagar, att det som säges blott om stycken ur
Catechesen blifvit hänfördt till de städer, der om Ottesånger icke
annorlunda stadgadt är!»
»Det är godt att Högmässan börjas med kort sång. Hvad
omständigheter och orters beskaffenhet här bidraga och medverka, är
något svårt att inse. Ändamålet att samla de nyss inkomne
åhörares tankar beror ej af tid och ort.
Att Högmässan börjas med doxologie gifver högtidlighet. Men
då denna doxologie ouphörligt nytjas, minskas högtidligheten. Den
hade måhända kunnat bestämmas för de större högtidsdagar, och
deremot för wanliga Högmässor bibehållas den lena och enfaldiga
samt till hjertat gående ingressen: Käre Wänner etc. Den skall
wisserligen af många saknas, och det nyares intryck mindre rönas.
Helig — — Herre Gud Alsmägtig! Skulle med mera kraft
heta: Gud, Alsmägtig! Om artikeln tillägges, så heter det
Als/näg-tige Gud! men då här är en adposition, bör artikeln uteblifva: Så
heter det i nästa rader: Gud Fader, Alsmägtig. Wi tacke Dig jör
Dina under. Hvad som härvid tänkas skall, blifver mörkt för den
enfaldige.
Wid O bör ej (!) stå, utan blott vid slutet af compellationen,
annars blifva 2 utropstekn för ett utrop.
På compellationen till Treenigheten hade antingen något bordt
följa, ty annars är intet sagdt, eller ock hade Compellationen bordt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
