Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEXTSTUDIER TILL’ BIRGITTAS REVEL ATI0NER
33
exul, wtlagdhir, vtlagdhir oc bortskildir (i: 28);
sincerius, renlicare, meer oc renlicare (1:28);
fortis, stark, mäktogh ok stark (i: 31);.
punitum, pinadh, näpst oc pinadh (I: 36);
difficillima, vansamlikast, wansamlicast oc hardhast (I: 58);
laudare, loua, lofwa oc hedhra (I: 8);
videt, se, see oc veth (I: 28);
punitur, stingx, dröwis ok plaghas (I: 36);
splendeat, skin, skyn oc synis (I: 42);
receperit, taker, takir alla owirgar (i: 42);
recepit, takär, takir oc händir (I: 42);
sapit, smaka, smakir älla thäkkis (I: 52);
colit, dyrka, hedhra oc dyrka (I: 53);
euomunt, vtspy, wtspy oc wtspotta (I: 53);
dedi, gaf, unte oc gaff (I: 58);
exciperem (penam), toke, toke oc tholde (I: 58);
apud me, när mik, for mik oc när mik (I: 28);
melior per te, bätre for thik, bätre aff thik oc for thina
skuld (IV:’iio).*
I I: 42 har latinet »glorificata sum», A no »iak är äradh
mz vpstandilsinna äro», Cod. Skokloster 136 »iak är äradh mz
vpstandilsinna hedhir oc äro».
En böjelse för dubbeluttryck kan måhända inläsas även i
upplösningen av de tunga anföringsorden »liude sighiande»
(latintextens »sonuit dicens») till »hördis oc sagdhe», av »ropadho
sighiande» (latinets »clamabant dicentes») till »ropadhe oc
sagdho» (I: 28) etc.
Både skoklosterhandskriften och Cod. Holm. Asa torde
vara alster av vadstenaklostrets förlagsverksamhet.2 De båda
handskrifterna ha nämligen utarbetats för lekmän, den förra
troligen för någon medlem av släkten Bölja, den senare för en
medlem av ätten Oxenstierna till Eka och Lindö.3 Såsom redan
1 Det sista belägget har måhända föga beviskraft, enär det uppträder
i slutet av ett kapitel och avslutande meningar understundom ändras något.
a Se härom senast H. SCHÜCK, Den svenska förlagsbokhandelns
historia, I, s. 13; SCHÜCK & Warburg, Illustrerad svensk litteraturhistoria, I,
3 uppl. 1926, s. 392.
3 BU, 5, s. 147 f; Gödel, a. a., s. 48 f.
3 — 29191. Kyrkohist. Årsskrift 192g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
