Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
. TEXTSTUDIER TILI, BIRGITTAS REVELATIONER
7 I
uppteckningar om henne. Det faller sig betydligt svårare att
hänföra en revelation till mellantiden, men denna behöver
fördenskull ej ha utmärkts av någon utmattning.
WESTMAN varnar mot att ge den teologiska kritiken en
alltför stor roll vid revelationernas avfattning. Uppenbarelsernas
återspeglande av bestämda, konkreta situationer undanrycker
enligt honom allt stöd för åsikten, att revelationerna underkastats
dogmatisk justering eller utsatts för retuschering i uppbyggligt
syfte eller blivit föremål för annat tendentiöst ingripande. Han
söker framdraga även andra vittnesbörd och börjar härvid med
en undersökning av de båda Birgitta-autografernas förhållande
till den redigerade latinska texten.
Den ena av primäruppteckningarna, B hos KLEMMING1,
intogs till sin förra del — av WESTMAN kallad Bi — av Alfons
i slutet på VIII: 56, under det att den senare delen, WESTMANS
B 2, fanns i Petrus’ av Alvastra samlingar och trycktes 1492 som
Extra: 80. SCHÜCK2 anser, att den förra delen utgör en av
Alfons verkställd, synnerligen fri bearbetning och att den senare
är en strax efter den svenska textens nedskrivande företagen,
tämligen verbal översättning. WESTMAN kan ej finna någon
skillnad mellan de båda styckena. Latinets sakliga avvikelser
från svenskan äro analoga i båda fallen. Gentemot B 1 företer
latinet trenne avvikelser. På ett ställe generaliseras där
originalet åsyftat en bestämd händelse, på ett annat föreligger ett
rent översättningsfel och i det tredje fallet är en mening helt
utelämnad.3
Extra: 80 saknar den svenska textens inledning om fyra
män, till vilka jungfru Maria riktar det efterföljande talet. I
stället adresseras i latintexten detta till Birgitta. Dessutom
uppvisar latinet en oriktig översättning och tre sammandragningar,
den mest iögonenfallande i orden om det av Magnus Eriksson
mot skåningarna förövade »förräderiet». Genom att påpeka
detta anser sig WESTMAN ha bevisat, att översättningen varit
1 BU, 4, s. 177—185; motsvarande latinska texter ha avtryckts s. 186
—191; parallelltryck finnas hos SCHÜCK, a. a., s. 39—45 (= noterna 45
och 46).
2 A. a., s. 16 f.
3 Westman, a. a., s. 32 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
