Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
SALOMON KRAFT
Revelationen VIII: 41 (= IV: 3) utgöres till större delen av
vad Lagerroth1 träffande kallat »en statsrättslig diskurs mellan
Herren och Guds brud». Jag citerar efter latintexten av
ifrågavarande revelationsparti2:
Bruden återtog3: »Om någon del av riket bortskänkes,
skulle ej den delen återkrävas av en kommande konung?» Gud
svarade henne: »I ett rike förvarades en konungen tillhörig
arbete för strandrättens avskaffande, som bedrevs av den påvlige legaten
ärkebiskop Albrekt (II) av Riga och ytterst av dennes uppdragsgivare, den
framstående kanonisten Innocentius IV (se Albrekts förordning av juni
1256, vari tre påvliga fullmakter för ärkebiskopen refereras; ibidem, n:r
228). I juni 1253 utfärdade Albrekt en skarp förordning mot strandrätten
i sitt ärkestift: »Christiani nominis religio hoc requirit, ut super afflictos pia
gestent viscera, qui sibi uolunt in suis necessitatibus subueniri; et hoc idem
persuadet lex et ratio naturalis, ut, quecumque uolumus nobis fieri, eadem
et nos proximis nostris, maxime necessitatis tempore, faciamus; cum itaque
necessitas non modica, immo vna de maximis et de precipuis, reputetur,
ut, cum fideles quique mercatores in licitis negotiationibus res et personas
suas exponant discrimini, et tempestatis periculo ingruenle quasi nichil aliud
nisi mortem ante oculos uideant incumbentem, et parum reputent res omnes
deperdere sola uita contentj, miramur et mirarj non sufficimus, quomodo
inueniri possit quisquam tam perditus et prophanus, qui manus suas
sacrilegas presumat extendere ad res illorum, qui de naufragio et mortis
periculo per solam Dei clementiam sunt saluatj, quod omnium raptorum et
predonum crudelitatem excedit» (ibidem, n:r 199; grandinson, Studier i
hanseatisk-svensk historia, I, s. 22 f.). I ett brev, som utställts av biskop
Herman av Ösel "k 1262 (Lübeckisches Urkundenbuch, I: 1, n:r 264),
förekommer ett uttalande (Grandinson, a. a., s. 23, not 1), som vida närmare
än det av Andersson, återgivna verkar samhörigt med
Birgitta-revelatio-nens ord.
Uttrycket förekommer också i biskop Fredriks av Dorpat förordning
av 3,4 1274 (Lübeckisches Urkundenbuch, I: 1, n:r 346", vilken även i övrigt
— i likhet med ett flertal andra förordningar rörande "strandrätten» — bär
vittne om, att man här har att göra med en retorik in casu.
1 A. a., s. 41.
2 Jfr Steffens översättning, a. a., s. 179 f.
3 Revelationens inledning återkommer jag till i nästföljande kapitel,
och dess slutpartier diskuteras ingående i denna avhandlings sista kapitel.
Se nedan s. 147 f. och s. 168 f.
Herman av Ösel.
Nimie enim crudelitatis existeret,
si afflictio afflictis taliter adderetur.
Revelationen VIII; 6.
O, quam impiissima crudelitas est
affliccionem afflicto addere.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
