Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kraft, Salomon, Textstudier till Birgittas revelationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 166
SALOMON KRAFT
ett avslutat helt, ett koncentrerat dagsinlägg i en politisk fejd.1
Den enhetliga kompositionen medför, att en person kan i
pamfletten ses blott under den aktuella situationens synvinkel. Redan
på grund härav blir olikheten mellan Libellus’ och
revelatio-nernas uppfattning av Blanka ej så påfallande, som ANDERSON
velat göra gällande. I och med att Magnus Eriksson framstår
som en »tyrannus», har den medeltida pamflettskribenten inga
svårigheter att moraliskt värdesätta dennes gemål. Även om
litterära källor funnits, som haft något bättre att förtälja om henne,
så skulle en medeltida skribent, som behärskat de augustinska
»facktermerna», ej tvekat att göra ändringar dithän, att allt passat
ögonblickets krav på pamflettens innehåll. Om man tager
hänsyn härtill, kan man ej tillmäta en eventuell olikhet mellan
Libellus’ och revelationernas uppfattning om Blanka någon större
betydelse.
Härtill kommer emellertid, att en noggrannare analys av de
uppenbarelser, som i här berörda detaljer varit pamflettens litterära
källor, ger vid handen, att differenserna, vad drottning Blanka
beträffar, ej äro av den betydelse, som ANDERSSON sökt göra
gällande.
VIII: 10 och 11 erfordra ej någon längre utläggning.
ANDERSSON visar en likhet mellan Libellus och VIII: 10 medelst
ett parallelltryck; det är här fråga just om stridsskriftens ord,
att drottningen var den rot, varur allt elände i riket uppväxte.2
Vidare har ju ANDERSSON beträffande VIII: 11 funnit, att det i
Libellus är drottningen, som verkar för bättre förhållanden. Man
har alltså att bemärka, att »tendensen» mot Blanka ej är strängt
genomförd ens i Libellus’ första del! Mot ANDERSSONS
iakttagelser härvidlag har jag intet att invända.
En mera ingående undersökning kräva emellertid
revelationen VIII: 31 och tillägget till VIII: 16, som härröra från tiden
efter Birgittas brytning med Magnus Eriksson. VIII: 31 visar
tydligt, att Blanka fått dela sin makes öde att fördömas av
Birgitta, som låter Kristus säga: »Celum, quod ostendi tibi
turbu-lentum, regnum istud Swecie est. Nam regnum istud, quod
1 Pamfletten liknar ur denna synpunkt varje enskild politisk
Birgittauppenbarelse.
2 Se ovan s. 159 t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
