Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hornborg, Erik, Finlands kristning. Studier till den kristna kyrkans grundläggning och första tider i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS KRISTNING
2 2 1
hundraden tuktade och tyglade den urgamla
ödemarksvild-heten, kommo hand i hand och förknippades från början med
varandra i folkets föreställning.
Ett drag i denna statlig-kyrkliga erövring kan inte undgå
att frappera. Den försiggick till synes så lätt och i allmänhet
utan svårare bakslag. Inga uppror omtalas i de trakter, där
kristen kyrka och svenskt välde en gång hade fattat fast fot.
Farorna hotade blott från grekiska katoliker och hedningar. Om
man härmed jämför omvändelseverket exempelvis i Preussen
och Östersjöprovinserna, är skillnaden påfallande. Varpå
berodde finnarnas böjlighet? Den kan knappast ha haft sin
grund i folkkaraktären, ty finnen är ju tvärtom känd för
envishet.
Till någon del har svaret givits i den föregående
framställningen. De västfinska stammarnas fiendskap mot karelare,
ingrer och novgoroder gjorde anslutning till Sverige för dem
naturlig. Och den under senare delen av 1200-talet inträdda
spänningen mellan Novgorod och Sydvästkarelen bragte denna
landsdel i ett liknande läge. Men härmed har man ännu inte
förklarat det faktum, att inga svårare slitningar sedermera
uppstodo mellan finnarna och den dubbelmakt — Sveriges rike och
Roms kyrka — som vunnit herravälde över dem.
Denna frånvaro av konflikter ter sig i högsta grad
anmärkningsvärd, då man betraktar andra fall av samtida erövring,
vare sig förenad med omvändelseverksamhet eller inte. Vender,
preussare, letter och ester gingo ett helt annat öde till mötes.
Likaså anglosaxarna efter den normandiska erövringen och irerna
efter den engelska. Den svenska erövringen av Finland är helt
enkelt utan motstycke i medeltidens historia.
I Sverige förekommo vid korstågstidens början tre olika
slag av väpnad makt: hirden, ledungen och land värnet. Endast
de två förstnämnda voro användbara för offensiva företag, men
ledungen kunde inte hållas ute mer än en viss, mycket
begränsad tid under sommaren, och hirden bestod av en handfull
krigare. Det är dessutom osäkert, om det stod i konungens
makt att beordra hirdmän att kvarstanna som garnison i
främmande land. En verklig militärisk ockupation av erövrade
områden var därför omöjlig. Man var i sådant hänseende helt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
