Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hornborg, Erik, Finlands kristning. Studier till den kristna kyrkans grundläggning och första tider i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS KRISTNING
2 2 1
ger sannolikt en under förra hälften av 1500-talet kvarlevande
tradition, som i och för sig förefaller sannolik. Före korstågen
hade åtminstone Aland, måhända även en del av Egentliga
Finlands skärgård, kanske också vissa kusttrakter på fastlandet,
svensk befolkning. Arkeologi och filologi ha i denna fråga
kommit till delvis olika resultat, och säkrast är väl att räkna
med, att endast en del av den sydvästliga skärgården vid
korstågstidens början med säkerhet var befolkad av svenskar.
Däremot voro, såsom tidigare har framhållits, fastlandskusterna i
regel mer eller mindre öde, i det att den finska bosättningen
i allmänhet höll sig till det inre av landet. Om man undantar
Egentliga Finland, vars mäktiga skärgård förtar själva fastlandets
kustlinje karaktären av havskust, sände bygderna endast
försiktiga trevare ner mot havet, och de sträckte sig i regel inte
längre än till någon från sjön tillgänglig, men väl skyddad
hamnplats. Så vid Kumo älv, där den gamla marknadsplatsen Tälje
— sedermera Ulvsby stad — var belägen ett stycke uppför
älven: så vid Suomenvedenpohja, som blott av det smala sundet
vid Viborg bands samman med Finska viken; så sannolikt även
vid Borgå i östra Nyland, där den ansenliga borganläggningen
tyder på förekomsten av en gammal och betydande
marknadsplats. På dessa öde — eller nästan öde — kuststräckor från
mynningen av Kumo älv norr ut till trakten av nuvarande
Gamlakarleby och från Hangöudd åt öster ända till Vederlaks’
socken slogo sig svenska nybyggare ned. Likaså i de öde
delarna av Egentliga Finlands vida skärgård samt längs det
smala öbrämet från Vederlaks öster ut ända in i Viborgsviken
och söder om den i trakten av Björkö. Mellan Kumo älv och
Hangöudd äro spåren av svensk befolkning på fastlandet mindre
tydliga, men sådana förefinnas dock. Sannolikt uppkom ett
mer eller mindre sammanhängande band av svensk kust- och
skärgårdsbefolkning, som sträckte sig från Björkö till
Gamlakarleby, men mångenstädes var uppblandad med finnar. Där
dessa voro eller framdeles blevo de förhärskande, där förfinskades
svenskarna, medan en motsatt utveckling ägde rum i andra
trakter. Sålunda utbildades efter hand de senare århundradenas
svenskbygder: den sydösterbottniska och den nyländsk-åboländsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
