Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hornborg, Erik, Finlands kristning. Studier till den kristna kyrkans grundläggning och första tider i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS KRISTNING
2 2 1
landet. Men längre än kustlandets bördiga svämland sträckte
sig nådde de inte.
Av större betydelse än Sveriges folkbrist var dock en
annan omständighet. Sverige var ett bondeland. Det ägde inte
en feodal aristokrati sådan som Central- och Västeuropas. De
svenska stormannaätterna sammanhängde ännu till åskådningssätt
och uppfattning med den folkklass, där de hade sina rötter.
De voro storbondefamiljer, av tradition och egendomsförhållanden
bundna vid vissa nejder, och deras uppfattning av äganderätten
var odalbondens, inte feodalherrens. De ansågo sig inte ha
bördsrätt till ekonomiskt herravälde över den meniga allmogen.
Det fanns därför inga förutsättningar för uppkomsten av en
invandrad krigar- och godsägaradel i det nyvunna landet.
Böndernas rätt till personlig frihet och till den jord de brukade
var så självfallen i Sverige, att det inte föll svenskarna in att
förneka den i Finland. Häri ligger utan allt tvivel huvudorsaken
till den svenska »erövringens» i stort sett fredliga karaktär —
till frånvaron av de resningar och blodiga efterspel, som
medeltida ockupationer eljes undantagslöst fört med sig.
Med det svenska väldets utsträckande över Finland följde
svensk samhällsorganisation och svensk rätt — men småningom
och utan våldsamma omstörtningar. Förvaltning, skatteväsen
och rättskipning anpassade sig efter bestående förhållanden, som
omärkligt under århundradenas lopp ombildades till
överensstämmelse med de svenska. Men hur varsamt den svenska
statsmaktens grepp än var, så var det likväl i ett betydelsefullt
avseende starkt nog: rågångar uppgingos i ödemarkerna,
fiendskapen mellan västfinnar och östfinnar förkvävdes småningom av
den svenska kronans fridsvärnande makt, och de olika
stammarna växte samman till det finska folket.
Ehuru korstågstidens svenskar säkerligen voro ett hårdhänt
släkte, voro de dock bland medeltida troskämpar de, vilkas
behandling av de tvångsomvända mest överensstämde med
kristendomens lära. Därför var deras framgång snabbare och
deras välde mindre tryckande än andra medeltida erövrares.
Målmedvetna och handlingskraftiga krigare, statsmän och prelater,
tappra kämpar och modiga martyrer, ur tidens synpunkt milda
segrare och rättvisa härskare — sådan ter sig bilden av kors-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
