Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Anteckningar vid vistelsen i Stockholm; från den 28:de Juli till den 14:de Augusti 1846, av M. Roslin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M. ROSLIN, ANTECKNINGAR JULI-AUG. I 846 315
lan den döda och lefvande tron, som då skulle bestå deri, att den
lefvande tron yttrade sig i ett slags missnöje med sig sjelf, obehag
vid verlden, längtan efter frälsning m. m. sådant, som aldrig
förekom vid den döda tron. — »Men», invände Roslin, »detta kan ju
ock bliva lag!» Hvarpå Hedberg fortfor: »Jag t. ex. känner för
närvarande intet sådant hos mig (och kanske finnas andra i lika
tillstånd), utan idel köld, liknöjdhet, hårdhet m. m., får jag då hålla
det för visst, att nåden äfven nu tillhör mig?» — »Jo», svarade
C. O. R., »det får du» och anförde härvid ett exempel om en
Mamsell Burström, som länge varit väckt och engång råkade i en
grufve-lig nöd, att hon vore en skrymterska och under förbannelsen,
ovärdig till nåden. — Under många besvärligheter och inträffade vådor,
reste hon till Bonden Gerhard Gerhardsson i Burträsk, hvilken sökte
trösta henne dermed, att han för henne uppräknade alla möjliga
kännetecken, för att öfvertyga henne, att hon ej vore i ett så
farligt tillstånd, som hon trodde, ty det fanns ju hos henne ett
fräls-ningsbehof, hon ville ju ej med uppsåt bedraga sig sjelf, då hon,
för att få reda i sin sak, rest en så lång och besvärlig väg m. m.
— Allt var förgäfves. Innom henne ljöd det dock alltid: Han
känner mig icke rätt, han tror mig vara bättre än jag verkeligen är
och, ännu mera bekymrad, qvald och ängslad begaf hon sig
derifrån. Sluteligen kom hon till den förut omnämnda Maja Lisa
Söderlund, för hvilken den arma Mamsellen på det omständligaste
omtalade sitt bedröfliga och förtviflade tillstånd. Maja Lisa sade till
allt: »Det är visserligen bedröfligt, ja, så bedröfligt det nånsin han
kan vara,» sökte att utmåla hennes tillstånd ännu värre, än hon
sjelf kunnat beskrifva det, hvartill den stackars Mamsellen gerna
bejakade. Slutligen slog Maja Lisa upp Es. 53: »Wi lågo alla i
villfarelser som får» m. m. och sade: »Se dock, hvad här står också
för Eder!» Först då blef den arma Mamsellen tröstad och qvitt
sin börda, då hon fick se och höra, att Herren kastat alla hennes
synder på Christus; ja, att hennes många, verkliga ej inbillade
synder numera icke voro på henne, utan kastade på Christi rygg. —
Härigenom, tycktes oss, bevisade C. O. R. alldeles motsatsen af hvad
han tillförene yttrat såsom kännetecken för den lefvande tron, och,
då Hedberg sedan frågade: »Får då hela den här folkskaran
(sträckande sin hand öfver hela sällsk.) också tro nåden i Christo såsom
sig tillhörig, de må känna och befinna sig i hvilket tillstånd som
helst?» — »Ja», svarade C. O. R., »i grund af Guds ord få de
det», och blef härvid så glad, att han af glädje rördes till tårar. —
Dermed slutades samtalet för denna afton. C. O. R. las »Fader
wår», hvarpå en sång uppstämdes ur Psalmboken, som afsjöngs med
riktigt kännbar anda, lif och kraft, så att man såg de flestas
anleten stråla af glädje och fröjd. — Derpå vandrade man dädan hemåt
i stor skara, så att, då man såg bakom sig, var det alldeles, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
