Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Ett brev om Lars Levi Læstadii dödsbädd, av Sofia Niva i Pajala. Av utg. jämte översättning av K. B. Wiklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 2
MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
Årsskriftens utgivare har anmodat mig att översätta
förestående finska brev till tjänst för den stora läsekrets, som intresserar
sig för Læstadii verksamhet, men icke behärskar det språk, på vilket
brevet är skrivet. Det härstammar från Læstadii näst äldsta dotter
Sofia Wilhelmina, vilken enligt Bygdéns herdaminne III, s. 56 var
född år 1831 och sedan 1855 gift med bonden Isak Niva i Pajala
by. Huruvida adressaten varit en hennes verkliga syster, är svårt
att säga och kanske mindre troligt, enär i så fall brevet borde ha
skrivits mycket tidigare. Dödsfallet inträffade nämligen den 21
februari 1861, mer än ett halvt år innan brevet skrevs. En syster
Hedvig Charlotta, född 1842, vistades emellertid kanske vid denna
tid i Finland, enär hon år 1872 gifte sig med Michael Jokela från
Rovaniemi (vid Kemiälven); enligt Bygdén emigrerade hon till
Amerika (före sitt giftermål?).
De uppgifter brevet lämnar överensstämma väl med berättelsen
i P. L. Stenborgs likpredikan över Læstadius, tryckt i Luleå 1895
under titeln En röst från Zion och refererad av Märta Edquist i
hennes bok Lars Levi Læstadius, Uddevalla 1922, s. 271 f.
Brevet är avfattat på finska och visar ett mycket starkt
dialektiskt inslag. Tornefinskan är tydligen brevskriverskans egentliga
språk, vilket är helt naturligt, då hon i hela sitt liv varit bosatt i
finsktalande trakter, till 1849 i Karesuando och därefter i Pajala,
och var gift med en finsktalande man. I vilken utsträckning hon
kunde sitt »modersmål», vilket närmast bör ha varit svenskan,
framgår icke av brevet. Det må för övrigt antecknas, att hennes moder
Brita Catharina Alstadius, född 1805, var nybyggaredotter från
Peuraure, 2 mil söder om Kvikkjokk, och att i hennes föräldrahem
»Lapska var det öfvervägande språket; något Svenskt ord hörde
man sällan» (Petrus Læstadius, Journal för första året af hans
tjenstgöring såsom missionaire i Lappmarken, Sthlm 1831, s. 397); hon
var dock av svensk släkt. Lars Levi Læstadius själv var, som
bekant, av blandad svensk och lapsk härkomst. Dels härstammade
nämligen hans farmoder Katarina Gran från kyrkoherden i Lycksele
Olaus Stephani Graan (död 1690), vilken var hennes farfarsfar och
född av lapska föräldrar. Viktigare är dock, att Lars Levi Læstadii
moder Anna Magdalena Johansdotter från Sorsele, såsom Elisabeth
Curtelius, Lars Levi Læstadius, en nykterhetskämpe i höga norden,
Göteborg 1914, s. 76 uppvisat, var dotterdotterdotter till den
beryktade kyrkoherden i Ajjeplog Sjul Granberg, om vars ovärdiga liv
och förskräckliga död år 1731 Bygdén skriver I, s. 72 f. och
samtida tingsprotokoll utförligt handla. Denne Sjul Granberg var
likaledes hellapp, och det är förmodligen från honom det exalterade
draget i den Læstadiska släkten stammar. Från barndomen var
Lars Levi Læstadius liksom hans broder Petrus fullt hemma i lapska
språket. Med det finska språket, vilket blev det yttre medlet för
nästan all hans predikan och læstadianismens »lingua sacra», kan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
