Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANTE OCH KRISTENDOMEN
I 5
met till religion.1 Kärleken är på en och samma gång
kunskapsväg och frälsningsväg. Ehuru kärleken väl är den drivande
kraften i universum, är det emellertid ej fråga om Skaparens
kärlek till det skapade, utan om det lägres kärlek till det, som
är högre och eftersträvansvärt.2 Kärlekens ursprung ligger »i
ett föregående begär (en längtan) i själen till skönheten i sig,
en kunskap därom, en släktskap därmed och ett omedvetet
fattande av denna släktskap» (Enn. 3, 5, i).3 Den avgörande
skillnaden mellan andliga och materialistiska människor består
i, att »de som med utgångspunkt i det jordiska nå till erinring
av det högre, förnuftiga, älska detta jordiska som en avbild, de
som ej nå erinringen, hålla på grund av okunnighet om denna
erfarenhet det jordiska för det sanna». Den sinnliga skönheten
pekar hän emot den förnuftiga, intelligibla. I och med att
skådandet når fram till att skönja förnuftet bakom tingen, blir det
ock delaktigt av den kraft, som där är verksam: »förnuftet, som
är till före världen, har ock sin bestämmelse — att förbli
däruppe liksom ock att ge ifrån sig vidare, och varje enskild
verkan sändes ned enligt den allmänna lagen. Ty över allt enskilt
vilar det allmänna, och lagen har ej makten till sitt fullföljande
utifrån, utan den är given i de väsen, som skola bruka den och
bära den omkring i och med sig» (Enn. 4, 3, 13).4 Samma
växelförhållande är det med gudsupplevelsen, där skådandet av
det ljus, som är Gud, medför själens upplysning: »detta är
själens sanna mål, att gripa detta ljus och skåda ljuset med
ljuset, ej med ett annat ljus, utan med det, varigenom den ock
skådar. Det som den blev upplyst av, är detsamma, som den
måste skåda — liksom man ej ser solen genom något annat
ljus» (Enn. 5, 3, 17).5 Solsymboliken är ett älsklingstema inom
platonismen, i god överensstämmelse med att det yttersta målet
är ekstasen. Skådande längtan och kraftvinning följas åt. Så
heter det Enn. 6, 7, 31: »Så föres den (själen) dit upp, stark
nog som den är att finna vad den älskar, och utan att upphöra,
1 LZiegler, a. a., ss. 59 ff.
2 Jfr WRINGE, The Philosophy of Plotinos I, s. 196.
3 Översättningen efter GRudbf.rg, Plotinos (Sthlm 1927), s. 94.
4 GRudberg, a. a., s. 49.
5 GRudberg, a. a., s. 119.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
