Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANTE OCH KRISTENDOMEN
I 5
den naturliga kunskapen enligt Thomas far söka sig sin väg till
Gud. Blott ur sina verkningar är Gud bekant och då såsom
deras första orsak. Vidare är denna naturliga uppenbarelse
ofullständig samt fattas blott av få och därtill långsamt. En
övernaturlig uppenbarelse blir så nödvändig, skriftreligionen
träder in.1 Thomas’ ståndpunkt är principiellt kyrklig: »Ingen av
de förkristna filosoferna kunde med hela sin tankeenergi veta
så mycket om Gud, som efter Kristi ankomst en enfaldig
gammal kvinna vet genom tron».2 Dante kanske personligen ej
skulle ha opponerat sig mot en dylik sats, men hela hans verk
liksom reser sig upp till protest. Dess estetiskt-mystiska
konception av universum och dess personligt fattade symbolik tala
om, att dess skapare var en man, som ej blott bildade sitt parti
för sig i politiken utan jämväl följde sitt eget etos i religionen.
Därmed kan naturligtvis ej förnekas, att Dante är kraftigt
influerad av Thomas, titt och tätt har man vid kommenteringen
av Dantes skrifter anledning att hänvisa till Thomas. Fasthållas
måste blott, att grundtendensen hos Dante är en annan än hos
Thomas. Med en viss förenkling kanske det kunde sägas, att
medan Thomas är dogmatiker och logiker, så tar Dante sin ut-
att han med »lo pane de li angeli», ett uttryck, som av Bonaventura
använts om eukaristien, förstår det filosofiens bröd, varav han spisar ut
smulor i den skrift, som han med anledning därav kallar »Gästabudet» (jfr
CSauter, Dantes Gastmahl, s. 103). Så är det framför allt som personlig
intellektuell uppenbarelse i vidaste mening Beatrice står på kyrkans char,
som dras av den gudamänskliga gripen, Kristi symbol. Det är det högre
andliga livet hon representerar. I den mån kyrkan är andlig, innefattar
Beatricegestalten också med nödvändighet den uppenbarelse, kyrkan vill
förmedla. Sakramentsmystiken är ju för övrigt till ursprung och väsen
nära besläktad med den intellektuella kärlekens scala paradisi. Att Dante
genom att låta Beatrice intaga denna plats skulle förnärma den
gudomliga heligheten, kan ej ha fallit honom in. Han hade ju redan själv tagit
sig prerogativet att ensam dödlig få vandra kring i världen på andra
sidan döden samt myndigheten att själv få fördöma eller saliggöra.
Visionslitteraturen har ju alltid kunnat ta sig åtskilliga friheter.
’ RSeeberg, a. a. III, ss. 345 ff.
2 MGrabmann, Thomas von Aquin, s. 42. Skriftauktoriteten hade
visserligen alltifrån Augustinus aldrig satts i fråga i den kristna kyrkan.
Men Thomas gör den till formal princip. Dess auktoritet vilar ej på ett
inre egenartat innehåll, utan på en formal, säkert fixerbar ordalydelse.
Thomas gillar ej den omhuldade allegoresen. RSeeberg, a. a. III, ss. 351 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
