Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 8
GÖSTA KELLERMAN
Utvägen finner han vara att förklara den dyrkade vara en
Guds ängel, vilket han oförhöljt låter oss veta, i det han
fortsätter:
»Jag skall kunna säga honom: ’hon såg ut
som om hon varit en ängel från ditt rike.
Det var inte mitt fel om jag fattade kärlek till henne’».1
Der är i medveten känsla för den kristne Gudens helighet,
Guido ändå låter en jordisk kvinna få del av Guds rikes
härlighet. Tillvägagångssättet hade alltså anor inom den diktar^
skola Dante tillhörde. Även om man ej kan tillskriva Dante
en liknande anpassning, — Beatrices död var ju en tillräckligt
fullviktig realitet —, så är i alla fall sublimeringen av den
chevalereska kvinnokulten till helgonkult tydligen en för tiden
gemensam benägenhet. Vi ha också funnit, att den kyrklige
normalteologen, Thomas, ger sitt värdefulla stöd åt en dylik
utveckling.
Förmedels sin roll som helgon kan Beatrice också
inordnas i de kyrkliga nådestankarna. Det är här vi ha att söka
den genuint kristliga kärleksuppfattningen. Gratia bryter
eros-systemet. Men gratia låses fast i sakramentalism.2 Enligt
Thomas är nåden ett meddelande av en övernaturlig habitus, i kraft
varav människan vill och gör det supranaturala goda.3 Och
ehuru Thomas erkänner en vocatio, en förberedande
nådeverkan4, mynnar dock nåden väsentligen ut i sakramental verkan.
Här finns, som ovan antytts, plats för förmedlande orsaker
e desti in vano amor me per sembianti,
ch’a me conven la laude,
e a la reina del reame degno,
per cui cessa ogni fraude’».
GCarducci, Antica lirica italiana, canzone XLII.
1 »Dir li potro: tenea d’angel sembianza
che fosse del tuo regno:
non mi fue fallo, s’eo li posi amanza».
KVossler, Die philosophischen Grundlagen, s. 63.
2 RSeeberg, a. a. III, s. 405.
3 RSeeberg, a. a. III, ss. 415 ff.
4 För denna vocatio är hos Dante den helt allegoriserade Lucia
representant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
