Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Kellerman, Gösta, Dante och kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DANTE OCH KRISTENDOMEN I 5
Så snart den höga makt, som sköt alltredan
sin pil igenom mig, förrän jag utgick
ur barnaåren, plötsligt slog mitt öga . .
Med ögonens kraft hade Beatrice under jordelivet hållit
Dante på rätt väg:
»Min åsyn till en tid höll honom uppe.
Med ljus från mina ögon ledde
jag honom med mig, vänd åt rätta hållet.»2
Detta tal är ingen blott poetisk symbolik. Det grundar
sig på en uppfattning om real ljuskaraktär hos det mänskliga
ögat, som var allmänt rådande under antiken. Från solen
utgick enligt Platon kraft till ögat att se de omgivande
föremålen, och ögat är det mest solartade av alla sinnesorganen.3
Empedokles utvecklade en teori om ögat såsom en
genomskinlig lykta, där den eviga urelden stängts inne vid skapelsen.
Släktskapen mellan solen och ögat godtogs även i läkarkretsar.
Den spelar vidare en betydande roll hos POSEIDONIOS.
PLO-tinos framhåller: »det organ, som skådar, måste vara besläktat
och likartat med det föremål, som skådas, såsom ögat aldrig
skulle kunna se solen, om det icke självt vore besläktat med
solen» (Enn. 6, 8, 9).4 Genom att inordnas i Plotinos’
estetiskt-intellektuella mystik och hans system av emanationer får givet-
1 »E lo spirito mio, che già cotanto
tempo era stato che a la sua presenza
non era di stupor, tremando, affranto,
sanza de li occhi aver piil conoscenza,
per occulta virtü che da lei mosse,
d’antico amor senti la gran potenza.
Tosto che ne la vista mi percosse
1’alta virtü che già m’avea trafitto
prima ch’io fuor di puerizia fosse, ...» Purg. 30, 34 ff.
»Alcun tempo il sostenni col mio volto:
mostrando li occhi giovanetti a lui,
meco il menava in dritta parte volto». Purg. 30, 121 ff.
Jfr V. N. 19, 4 ff.
3 JLindblom, Det solliknande ögat (Svensk teologisk kvartalskrift
1927), ss. 230 ff.
4 Cit. efter JLindblom, a. a., s. 351.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
